andreamelord

Då var den sista praktiken över.
Nästa gång jag är på sjukhuset är det som ansvarig sjuksköterska
Eller kanske inte i sommar på ambulansen. Men till hösten
För som det verkar på chefen ska jag bara säga till när jag är ledig så behöver de mig
Det är ofattbart att tre år har gått och att jag nu står och blir bländad av ljuset i tunneln.
Fick jättebra omdömme ifrån handledaren, och övrig personal.
De längtar tills jag kommer i höst, vet inte om det kan ha attt göra med kladdkakan med dajm i?

Imorgon är det fest. Stor fest. Den bästa.
Bäst att börja tidigt och förbereda sig.

Tycker klockan går väldigt långsamt just nu.
Vill bara att kl ska bli 3..

When It was good, I was standing at the top of the world

I helgen bjöds det på bröllop. On the west coast. Bila genom halva landet för att ta sig så långt ut på kusten som det bara gick. I en knallröd kyrka belägen nära atlanten vatten, blev K och M man och fru, till tonerna av Life in Technocolar - Coldplay. Var nästan så jag grät en skvätt. Tänk att få uppleva en sådan lycka, extas och kärlek, under ett och samma tak. Efter vigsel fick gästerna blåsa såpbubblor för glatta livet då bruden och hennes man klev ut på trappen och tog sina första steg som paret Ängbacken.

Efter följde det en session av mat, och så lite mer mat på det. Trodde linningen skulle spricka på klänningen, kände mig 7 månaden gravid. Vilket förmodligen inte var en vacker syn. Orkade inte vara delaktig i allt stoj, ovanligt för att vara mig. Men det fann ingen energi i mig. Mest av allt berodde nog på en person. Hur kan en människa suga så mycket energi ur en bara genom att öppna munnen.. Jag blir trött bara jag ser henne. Det är ett konstaterande jag gjort nu och som får stå för mig. Dumt att lägga ut det här, men nu är det ute och jag står för det.

Hittade förresten paradiset på jorden. Ett kafe i Uddevalla. Lejas hette det och hade ett genomträngande Leila-tema. I liked it alot! Det passade mig som handen i handsken. Inte nog med att jag fick uppleva Uddevalla och dess omnejd utan fick hitta detta dolda paradis. Visserligen låg det rätt så blottat på torget, men dolt från hållet vi kom ifrån.

Inte många timmar kvar på praktiken. 18 timmar för att vara exakt. Sen är det över för den här gången. Kunde inte ha gått bättre. Har förhoppningsvis fixat ett jobb till hösten. Woho.

The hardets button to button

Först var det ekonom, sen blev det psykolog och om två veckor examineras jags om sjuksköterska.

Jag kommer ihåg min anställningsintervju på Ölmbrogården. Kommer ihåg hur stolt jag var som hade ordnat mig mitt första egna jobb. Utan pappas hjälp. Och så haltade jag runt där i foppatofflor, oversized-vikariekläder ifrån Beredsen. Det var roliga två år. Många skratt, en del tårar. Jag blev mycket förbannad på hur vissa anställda betedde sig, och inte hände det nått för det. Så det var det dags för mig att gitta ifrån stället.

Min trygghet blev sjuksköterskeutbildningen, till en början kom jag inte in. Utan jag fick svettas lite fram tills andra uttagningen. Lycka nummer två blev några dagar innan jag började, då jag insåg att jag och plupp skulle återförenas. Att vi nu skulle få dras med varandra i tre år.

Fantastiska tre år har det varit. Anatomi och fysiologi till att börja med. Där satt vi och fyllde sida upp och sida ner med antecknignar under E.O lektioner om cellen. Gnatade om att det var jobbigt då kurslitteraturen var på engelska. Hade ångest för all referenslitteratur, Var vi tvugna att köpa den också? Satt och klia oss i huvudet när P.O redovisade för njurarnas funktion och rening. Kändes som rena kärnfysiken. Garvade mig till tårar under E.F lektioner och rörelseapparaten. Det är tur att skellett är så böjliga. Annars hade vi nog fått se en femur collum fraktur på första parket. Haha.

Termin två var det dags för övre och undre toalett. Utifrån och in. Kommer aldrig att glömma det. Inte heller hur det känns att sitta med ögonbindel och bli matad. Mycket obehagligt vill ja lova. Handsvettan jag hade under KTC examinationen, den var inte nådig. Kan än idag bli våt i handflatorna då någon ifrågasätter mig under ett moment. Skulle här och nu villa avslöja en hemlighet. KTC dockorna har inte samma anatomi som en människa med puls. Kvinnans urinmynning är inte 5 mm i diameter och sitter mitt i underlivet samt ligger blottat för ens blick. Nej, den lilla rackaren är dold under ett lager kött (vill inte använda ordet blygläppar, det är så vulgärt). Samt är typ betydligt mindre än en ärta, och ser ut att explodera när man injeserar Xylocain i den.. Tänk på det!

T3 var väll då det började gå utför med vårdkommunikation och dyl. Jag minns faktiskt inte riktigt vad vi gjorde då eller varför. Är det bra?

Fjärde termin innebar sjukhuspraktik. Och hur spännande var det inte. Jag tyckte det rockade. Att få vara på sjukhuset och bli behandlad som en jämlike. Det var hur underbart som helst. Den tiden var dyrbar och bör inte spillas bort. Jag var som en svamp, säg åt mig allt jag fick. Sen om jag lyckades lagra det på nått vettigt vis återstår att se. Kan ibland känna att jag kan jäkligt mycket och någonstans måste det ju komma ifrån.

Näst sista termin innebar Cuppsatts. Det fruktade. Den som isolerade en ifrån omvärlden i tre månader. Den som band ens sociala liv till en person i en lååååång tid framöver. Tror att både jag och Plupp var lite trött på varandra när julen kom. Känndes som vi inte hördes av där på ett tag iaf :D Så här i efterhand var det ju inte så svårt, och det var hyffsat kul. Vet inte om jag kan hålla ett föredrag om det så här idag. Samt så kan jag erkänna att jag inte har tittat eller läst igenom vår uppsatts sen opponeringen. Det är ju otroligt. Men samtidigt finns det väll de som inte läst sin uppsatts från sida 1 till slut.

Nu är stunden kommen och jag ska prova mina egna vingar. Jag ska stå på egna ben och vårda. Är jag redo? Det återstår att se, har två veckor på mig att känna efter. Det kanske är läga att lägga in veto?

Amen

Då har en vecka av tre gått på praktiken. Sjukt vad tiden flies. Har redan gjort mer än hälften av tiden dessutom, det är väll vad som händer när jag jobbat sju dagar på raken.

Nu är det iaf fredag. Och det kom i grevens tid. Har spelat ut hela mitt emotionella register under de senaste två dagarna. Allt ifrån aggretioner till frustrations bölande till deprimerade tårar. I've been through it all. Tur man har människor som ställer upp och kramar en när det behövs. Så skönt.

På praktiken stannade hjärtat på en patient idag - som 5 minuter senare återuppstod. Jag vet inte vad jag ska tro eller känna. Vad hände?

Det är fredag och för ovanlighetens skull får jag spendera den med mitt gos. Vi har varit och ätit lunch tillsammans. Legat och slumrat när vi kom hem. Detta är livet. Snacka om att få ladda batterierna.. Imorgon bär det söder över för att nöta skinn på 951.

Amen