andreamelord

DAgens stora och mest btydande händelelse skedde på jobbet. En av mina skyddslingar (de boende på vårdboendet) lider utav downs syndrom, epelepsi och alzheimers. Hon har levt inom den särskillda omsorgen, men för några år sen började hon bli för "vårdtung" och placerades på ett riktigt vårdboende.

Vi har fått höra att hon har kommunicerat tidigare och gjrot sig förstådd. Men idag sitter hon mest i sin rullstoll, äter på fingrarna och har små hopp-ticks för sig hela dagarna. Och skickas runt som ett paket av personalen. Redan från första dagen har de ifrågasatt varför jag pratar med henne, typ när man hjälper henne med dusch och vid matning och liknande dagsaktiviteter.

Det är ju inte livliga konversationer men jag tycker ändå att hon förtjänar att veta vad vi gör med henne lika mycket som de dementa farbröderna och tanterna i övrigt. Idag har all min konversation gett frukt. Hon försökte säga nått. Tyvär blev det mest ljud, men som man klunde tyda en ljudnivå skillnad på och som lät som en mening. Min magsäck tog ett skutt och övrig personal sken upp (iaf innan de var tvugna att återgå till verkligheten med blöjor och bajs). Jag känner mig stolt och berörd av att det aldrig är försent att göra någon lycklig och förstådd!

overandout