Hoppas ändå på ett lyckligt slut
Take a walk on the wild side
Nu är den äntligen här. Och som vi har längtat att kylan ska slå till. För nog är det alltid så att vädret kan vara hur milt som helst dagarna innan, men så fort den första knallen slår upp sina stolpar kryper kylan över Örebro och det mellan -10 och -20 grader i luften. I år är inget undtag underteckand såg till att ta på sig 50 % underställ till och med. Taggad/pälsad till tänderna begav jag mig ut för att söka lyckan. I år var det ina strumpor jag varpå jakt efter, utan ifår var det för ovanlighetens skull en stor burk med mintchokladhonung samt päronkojak och hallonfudge. Me like it a lot. Gott ska det vara. Eller fint ska fint ha ;)
I går var en spontan dag från början till slut. Vaknade vid 11, upptäckte då 8 missade samtal samt nykomna meddelanden. Dags att berätta att jag lever. Blixtvisit med snabbfika, alltid lika trevligt tumme upp på den. Upp på stan för att luncha med mor'a min. Blev en pasta för oss. Mumma. Och som vanligt så stalkar en viss Blom oss så fort vi ska ut å käka. Slår aldrig fel. Snappade upp att det var berglagsbor i stan också, så slog en pling till mormor och morfar för att hänga med dem. Och vilket häng det var, ungefär hela Köpmangatan från torg till torg. Fick höra deras historia om myntburken som hunden hade slagit ut, sen fick varenda kassörska på Vågen gallerian höra samma historia. Undra om de förstod den? Sedan fick jag lite kvalitetstid för mig själv. Strosade runt i gångarna på stortorget. Det är för mysigt.
Två roliga iaktagelser. Dels kryper det fram en massa äldremedelålders tanter, spackalde till tänderna (och då menar jag bokstavligen läppstift på löständerna), deras finaste örhängen som gör att deras redan slappa örsnibbar hänger ner till bröstvårtorna. På toppen av detta har det letat fram och dammat av sin pälsjacka, modell lång eller modell kort spelar inte så stor roll i detta läge, utan vittsen är att du har din finaste och minst malätna päls på dig när du går på Hindersmässan med rullatorn i högsta hugg och dina nyuttagna hundralappar viftandes framför dig. Allt för att vinna kampen om de där specialpriset på korv, eller få köpa 14 par strumpor för 100 kr, eller investera i ett par nya fårskinnstofflor (eftersom de du köpte förra året är mystiskt borta "Demens Ab").
Iaktagelse # 2 blir alla lustiga hattar. Min mamma och pappa brukar ta priset annars. Mamma med sin lapplandsinspirerade stickade mössa med rödaktiga toffsar/flätor som dinlgar ner på bröstet, å sen pappa som tyckte att han gjorde ett kap på OKQ8 i Funäsdalen då han investerade i en riktig skotermössa. En sån där som har pälsinvädnigt och runt öronlapparna. Öronlapparna som kan knäppas uppe på huvudet eller bara få dingla fritt runt hängkinderna. Ni förstår vad jag menar. Det roliga med hans mössa är att han är så nöjd med det, och att han lyser som ett barn så fort det blir kallt och han får använding för den oavess sammanhang. En sak om du strosar uppe i bergslagen, åker utför på gränsen till Norge eller är i Ryssland och åker skoter. Men när du ska och storhandla på ICAMaxi Eurostop, DÄR FOLK KÄNNER DIG ELLER ÄNNU VÄRRE KÄNNER DIN DOTTER, är det inte lika kitchigt längre! Hur som haver är jag innerst inne glad att mina föräldrar har hittat varsin mössa som de både trivs och är varma i <3
Men hur som, på marken dök det upp ett par riktiga orginall till mössor. Dels var det ju pälsmössorna som hörde till tanterna jag berättade om ovan. Sen mitt i allt mörkt och grått dök det upp en tant, eller en dam, låt oss säga en kvinna i någons medelålder. Hon var iklädd grön rock med snirkligt (liknande runskrift) mönster på. Till denna ensemble hade hon matchat med oranga arbetarhandskar, i äkta varslig färg. Och som kronan på mästervärket hade hon en grön flecemössa med oranget lurv i, detta såklart i varsle nyans. En sådan riktig iögonfallande färg, en sån som får en att fundera på om det är näthinneavlossning man har eller bara en väldigt skarp färg. Denna kvinna syntes lång väg då hon dessutom var över ca 1,80 öh. Galet utmärkande. På nått vis väldigt befirande och en skön kontrast till de tidigare ättikstanterna. Men det är nog just detta, denna underbara kontrast som jag gillar. Härligt är bara förnamnet.
På marken träffa jag en förvirrad bosniska modell kort. Så det blev spontanfika på väster. Efteråt fick jag för mig att gå iväg till svettfabriken och daska av mig några extra kilon, eller nått i den stilen. Svettades iaf ut en skvätt överflödigt vatten. Sedan han jag bara hem innan det plinga i luren igen. Denna gång var det Plupp å Ägget som ville ha sällskap. Så jag fick dricka öl och äta Arnold Palmer på en torsdag. Lyckliga mig. Somna sedan i en uppvärmd och bekväm säng med härlig utsikt. Jag vann denna dag kan man säga!
Men nog om mig berätta mer om Er?!
Vi syns i marshallens skugga!
The shadows close
Just den här helgen har varit så himla bra i sportsammanhang och jag önskar verkligen att vi går hela vägen med detta. För det förtjänar dem och vi som svenskar behöver det. För att visa att vi inte bara är bra på skidåkning, utan även kan ett å annat om kontaksport med.
Hejja Sverige!
Are there any real people out there?
Efter lite skålande och skrålande, det hela var en väldigt väldigt trevlig kväll. Hade väldigt roligt. Så slutade det iaf med att två personer gick skilda håll. Vad är det som gör att vi på fyllan vågar, vi testar gränser och lever ut våra innersta drömmar? Kan vi inte bara i nyktert tillstånd prova att stå för den vi är och den vi vill utge oss för att vara. Att för en gång skull lägga ifrån oss masken och tala klarspråk med varandra. Jag är ingen förbild i ämnet, utan jag önskar att jag i alla 10 fallen av 10 gjorde det själv. Så är inte fallet och jag har hela livet på mig att träna och bli en "bättre" människa. Men någon gång måste jag ju börja, för om jag var medveten om mina brister från början skulle det ju aldrig ha funnits några ogentligheter över huvudtaget.
Den här helgen gick i övrigt fort, handbollsherrarna har spelat fantastisk handboll och det är inte för inte som jag blir lite rörd i ögat.
Vi syns i marshallens skugga! Nu ska jag på spinning!
Visa vart skåpet ska stå!
There's a spark in you
Det verkar som om min måntliga kompis har kommit. Och då menar jag inte min mens utan hosta i kombination med förkylning. Verkar vara ett måntligt återkommande tema under hösten. Dock börjar det kännas i lungorna nu, det är inte så värst med dem. Oroar mig i varje hostattack för att alveolerna ska vända ut och in på sig själva och komma med trycket upp. Det är ingen härlig känsla kan jag lova. Kommer att knarka cocillana i en vecka framöver tillsammans med nässpräy och näsdukar. Så ifall ni undrar varför jag inte svarar så är det för att jag halkar runt i mitt eget snor och inte lyckas få till touch funktionen med tummen inbäddad i snorlosker.
Happ, då var jobbhelgen över. Skönt att veta att man inte ska jobba förens näst nästa helg. Wiho. Så roligt har jag att jag får se fram emot när jag ska jobba här näst. Ha. Är iaf ledig imorgon. Men med hosta och allt så kommer jag nog vara både däckad och nedbäddad. Lyckades iaf med att slänga ihop en smulpaj idag. Till mina kollegors stora nöje. Det är tydligen en tradition jag har börjat med. Att göra dem nöjda dvs. :)
Tror att jag har lyckats lösa min emosituation också. Eftersom jag är en sån handlingskraftik kvinna som inte accepterar vad som helst så tog jag saken i egna händer och rätade ut frågetecknen. Lovely värre. Kändes väldigt bra. Och samtidigt som att jag kom en person närmre. Konstigt hur allt kan bli ifall man antar och tolkar. Ska nog bli lite av ett löfte till mig själv, att inte tolka utan istället fråga två gånger. Annars kan man ju inget veta!
Nä nu ska jag träna på att äta chips och glo på film. Är ju trots allt ledig i morgon!
Lukten av två som låtsas
Fy va gräsligt opepp jag är på allt. Hade verkligen ingen lust att gå upp ur sängen i morse. Därför gick jag bara upp och pinka för att sedan plocka med mig dagstidningen ner under täcket. Och där låg jag och förhandla med mig själv. Strök båda dusch och frukost för att kunna få stanna kvar under det uppvärmda duntäcket. Till slut återstod bara jobbet, och det kändes inte som att det var något som var upp till mig att förhandla om. Det är ingen vidare motivationshöjare med oplogade cykelbanor och ostimulerande möten mellan bostade och sjukhuset. Hade ju kunnat varit trevligt med iaf ett leende. Men det skiter vi i dag och spar till ett annat tillfället eller inte alls...
Jobbet har dock gått jätte bra. Det har varit alldelles lagom tempo. Har kunnat hjälpa till i omvårdnaden tillsammans med undersköterskan vilket känndes jätte bra och nyttigt för oss båda. Att jag fick visa vad jag gick för och samtidigt få lära känna hur hon jobbar. Jaja, det där är så där invecklat "psykologiskt arbetsmiljötjaffs" och inget som intresserar utomstående.
Inser att det är något som fattas i min frys. Mina två favorit pojkar. Det är ju hemskt att jag inte sett till att jag har Ben&Jerrys hemma. Herre min skapare. Det kan ju trots allt komma dagar som känns lite grå och dassiga och då kan ju en liten date med dessa två herrar sprida ett helt annat ljus över situationen. För sen igår så känner jag mig så himla bitter. Jag begriper inte att något så banalt har fått ett sånt grepp om mitt humör. Borde kanske kolla kalendern om det är dags för spontanblödning i en vecka, det kan ju också förklara mitt suicudala humör.
Bryt ihop och kom igen, det sa en arbetskamrat. Undra hur länge jag måste bryta ihop innan min kropp ställer om sig på att komma igen. Undra om bag in box har nått med det att göra? Måste forska lite i ämnet känner jag. Borde kanske bli proffessor i bag in box kunskap, med syftet att åskådlgöra vilka effekter det har på det mänslika sinnet på män såväl som kvinnor!
Som om 10 kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder
Easy come, easy go
Är det någon som sett garderoben där jag kan få hänga ifrån mig mina känslor?
Har inte gråtit på väldigt länge. Kände mig inte ens sorgsen igår, bara väldigt bestämd.
Så himla typiskt. Tjej träffar kille och tvärtom, och man tror att allt är bra.
Sen en dag är det helt plötsligt ingenting. Vad jag göra för fel?
Känns just nu som att det jag rör vid inte blir till guld direkt. På sin höjd kattguld.
Det ser bra ut på ytan men skenet bedrar... Det måste ju ha med mig att göra då detta inte är första gången det händer mig. Visar sig alltid en massa skit under ytan efter att jag gnuggat lite.
Kan inte bara alla killar i dräglig ålder utan en massa föräldraproblem skriva en rad till mig.
Enligt min mamma är det bra om ni är läkare, har körkort, tycker om sport och är uttåriktade.
Enligt mig räcker det med att ni är snälla och frammåt.
Har dock ett väldigt stimulerande jobb att gå till. Känns riktigt bra.
Men undrar varje dag vem hon i arbetskläder med passerkort är som tittar på mig i spegeln?
Känner mig fortfarande lite som praktikanten. Har inte riktigt slagit mig att jag jobbat där i 6 månader.
Måste skaffa mig nått att se fram emot...Oslo, London. Give it to me!
