There's a spark in you

Det verkar som om min måntliga kompis har kommit. Och då menar jag inte min mens utan hosta i kombination med förkylning. Verkar vara ett måntligt återkommande tema under hösten. Dock börjar det kännas i lungorna nu, det är inte så värst med dem. Oroar mig i varje hostattack för att alveolerna ska vända ut och in på sig själva och komma med trycket upp. Det är ingen härlig känsla kan jag lova. Kommer att knarka cocillana i en vecka framöver tillsammans med nässpräy och näsdukar. Så ifall ni undrar varför jag inte svarar så är det för att jag halkar runt i mitt eget snor och inte lyckas få till touch funktionen med tummen inbäddad i snorlosker.

Happ, då var jobbhelgen över. Skönt att veta att man inte ska jobba förens näst nästa helg. Wiho. Så roligt har jag att jag får se fram emot när jag ska jobba här näst. Ha. Är iaf ledig imorgon. Men med hosta och allt så kommer jag nog vara både däckad och nedbäddad. Lyckades iaf med att slänga ihop en smulpaj idag. Till mina kollegors stora nöje. Det är tydligen en tradition jag har börjat med. Att göra dem nöjda dvs. :)

Tror att jag har lyckats lösa min emosituation också. Eftersom jag är en sån handlingskraftik kvinna som inte accepterar vad som helst så tog jag saken i egna händer och rätade ut frågetecknen. Lovely värre. Kändes väldigt bra. Och samtidigt som att jag kom en person närmre. Konstigt hur allt kan bli ifall man antar och tolkar. Ska nog bli lite av ett löfte till mig själv, att inte tolka utan istället fråga två gånger. Annars kan man ju inget veta!

Nä nu ska jag träna på att äta chips och glo på film. Är ju trots allt ledig i morgon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0