En vanlig dag?
I perioder kan jag ha stora svårigheter med att vara ödmjuk mot andra medmänniskor. Detta kan även skifta bara under en dag. Av någon märklig anledning kan en del människor stå mig upp i halsen. Kanske borde jag lära mig att inte låta dem ta plats i mitt huvud. Men de licksom naggar sig fast i frontalloben och gnager en grotta att campera i.
Men hur blir man den perfekta människan, den alla är trevlig mot och glad att se? Samt lyssnar intresserat på?
Under dagen har jag känt mig genomskinlig. Osynlig. Anonym. Ointressant. Lite smått värdelös fick en del mig att känna. Är det jag som har för höga krav på hur jag förtjänar att bli behandlad? Eller bara min höga tilltro på mig själv?
Ett glas vin kanske förvandlar utropstecken av frågetecknen...
Katastrof tänkaren
Tänk om ett tunnelbanetåg spårade ur vid ankomst till T centralen och krockade med ett mötande tunnelbanetåg , i rusning??!! Undra hur sjukvårdsledningen och det medicinska ansvaret skulle se ut då?
Katastrof
En tenta avklarad och lättnaden med den. Obeskrivlig. Fantastisk utekväll med kursare. Och hemkommen med både oskuld och plånbok i behåll :) skulle jag behöva göra omtenta så förtjänar jag det. Lever dock lite lycklig i ovissheten, gärna ett par veckor till.
Egentid
För inte så länge sedan satt jag och bad min sambo, på mina bara knän, att få lite egentid. Då jag kände att jag inte fick någon ordning på vare sig tanka eller känslor.
Idag är dagen här då han är med sina vänner på en riktigt broh-dag. Jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra med all min lediga tid idag. Det blev en lång promenad i solljuset i sann Brommamamma anda. På vägen råkade det ligga ett kafé som av händelse hade en öppen uteservering i solskenet som serverade våfflor. Mycket fantastiskt lämpligt om ni frågar mig. På kafét fanns även en barnfamilj som bara fick det krypa under skinnet på mig. Ingen lust att reproducera mig. Haha barn och neurotiska mammor och långsamma pappor My God.
Hemma fick jag äntligen ägna mig åt att plugga (som jag har längtat). Gav det några timmar och sedan infann sig tristess. Började till och med städa.
Nu sitter jag här, några timmar senare, uppkrupen i soffhörnet med ett glas vin avverkat med tillhörande sushi och funderar på att lägga lite glass som ett lock i magen.
Ja jag tror bestämt att jag saknar egentid, och skulle må bra av lite mer sådant. (Även om jag saknar min låssmeds starka armar)
