En vanlig dag?
I perioder kan jag ha stora svårigheter med att vara ödmjuk mot andra medmänniskor. Detta kan även skifta bara under en dag. Av någon märklig anledning kan en del människor stå mig upp i halsen. Kanske borde jag lära mig att inte låta dem ta plats i mitt huvud. Men de licksom naggar sig fast i frontalloben och gnager en grotta att campera i.
Men hur blir man den perfekta människan, den alla är trevlig mot och glad att se? Samt lyssnar intresserat på?
Under dagen har jag känt mig genomskinlig. Osynlig. Anonym. Ointressant. Lite smått värdelös fick en del mig att känna. Är det jag som har för höga krav på hur jag förtjänar att bli behandlad? Eller bara min höga tilltro på mig själv?
Ett glas vin kanske förvandlar utropstecken av frågetecknen...
Kommentarer
Trackback
