andreamelord

Natten var fylld av bukvärk och dvs annat. Dvs en vanlig natt på kirugen alltså. Sovit som ett djur mellan 8 och 15 så gött vare. Hunnit med en fika med en massa nurses, och nej det är ingen filmtitel. Ska iväg och löpa lite och sen hänga med masar innan jobbet. Undra vad det ska hända för skit idag då?

Se upp så kanske vi syns!

Bakis start på dagen. Låg och halvsov i soffan till Harry Potter. Har lyckats masa mig iväg med pappi och kolla på fotboll. Blev 1-1, men jag är inte bitter för det. Kanske kunde ha varit lite bättre dommarinsats men så är det ju alltid när Hansson är i farten.  Sprang en sväng i Vena på kvällen, 3 km på 18 min. Ska slipas på.
Nu kallar jobbet.

Se upp så kanske vi syns!

Igår gjorde jag det. Bröt radiotystnade och var inne på ansiktsboken för första gången på länge. Satt nog i över en timme och surfade runt. En del saker fick mig att må illa, men då var det ju bara till å logga ut.

Sedan begav de lyckliga kompisarna sig till parken och satte sina blekfeta rumpor på en filt och drack bärs och lyssna på musik. Det är sommar det. Mer sommar till folket.

Efter midnatt fick jag mig en uppenbarelse, något som kommer finnas med mig hela livet. Förhoppningsvis blir jag en bättre människa nu.

Se upp så kanske vi ses!

Ni vet hur det är sista dagen på en semester. Man är licksom på väg hem från det att man vaknar tills det att man landar i sin egen säng hemma. Det är konstigt, men det är bara så. I alla fall för mig, jag är licksom påväg hela dagen mot min egen säng. Märkligt kan en del tänka, men jag är no helt enkelt lite hemmakär. Som vanligt åt vi en outstandig frukost. Njöt verkligen av det och tänkte i varje tugga att det var sista gången jag åt nått så gott. Men vad kan jag göra. Kanske ska börja göra äggröra varje morgon. Det är ju ändå rätt så gott.

Vi begav oss till Victoria station och lassade av oss de stora väskorna. Bara för att senare under dagen kunna göra ett besök på Harrods, och där är ju inga tattiga resväskor välkomna. Tog bussen till Kensigton road. Det är flott det. In genom de storra portarna på Harrods. Och sen tog vi oss en snabb sväng in i presentshoppen. Där inne var det ju helt hysteriskt. Hur mycket folk som helst som stressa runt och kolla på saker. Orka med stressade människor. Försökte titta igenom hyllorna efter roliga saker som kunde införskaffas som ett minne av resan. Då högg helt plöstligt en pojk med förkläde tag i mig och förklarade vart kön var. Jaha tänkte jag, skulle jag ställa mig i kön. Jaha men då gör jag väll det. Efter att ha stått där i 30 sekunder insåg jag att jag inte ens hade något i min hand än som jag skulle betala för. Galet. Gick då med raska steg och plockade på mig en badanka a la Harrods. Efter detta följde lite rulltrappsåkande.

Sedan letade vi oss fram till en Yo! bar och gluffsade i oss sushi och en pava vin. Mor var ju trots allt sjuk och behövde medicin. Så där satt vi och flamsade, och pratade om vart annat. Vi började så småningom bege oss mot Vicotria station igen för att puttra mot Heathrow. Någonstans efter Earls coart somnade jag sittande med ryggsäcken i knät och ett krampande grepp som väskan som stod på andra sidan plexiglaset brevid mig.

På Hethrow var det fortfarande fullt med olika kulturer. Vi slog oss ner, mor hade feber delirium eller så var det vinet i kombination med paracetamol som började ta ut sin rätt. Hon petade lite i maten hon ville ha. Tvingade sig att äta ett pommesfrit i taget. Ni anar inte hur ont det gör i själen när jag ser någon som är sjuk och inget kan göra. Snacka om etisk stress. Inne i vänthallen var det någon farbror som balla ur, tydligen hade han diabetes. Eller iaf lyckades polisen få fram det och tillkallade sjukvårdare, eller sjuksköterskor. Svårt att avgöra på det avståndet. Längtade ju inte lite tillbaka till jobbet. Å då fick jag ändå bara se när de tog ett blodsocker prov på honom. Hmf. Snart skulle vi vara i Sverige igen.

SAS är nog det punktligaste jag varit med om. Det enda som strula på hemvägen var att det är kö ut ifrån Heathrow, men det är det ju alltid. Så där stod vi som flygmaskin nr 10 i ordningen att få lyfta. Läste under hela hemresan. Det var avkopplande. Tyckte faktsikt att det gick hur bra som helst och flyga. Är lite nöjd med min insats, inte för att det var jag som flaxade med vingarna så att vi tog oss hem. Älskar när Kaptenen säger att det var bra förhållanden på väg till England så vi krämar på lite i marshfart tillbaka till Sverige för det fixar planet. Looooove it. Så någonstans där runt halv 23 landande vi på Arlanda. Sight for sour eyes. Jag lyckades även nu gissa rätt på vilken gråhårig gubbe som skulle bli den första att ställa sig upp. För bältena var det flera som knäppte upp innan vi en sladdat in vid gaten. Det tycker jag är konstigt med tanke på vad som hände det stackars lilla planet på JFK bara någon vecka tidigare. Hur som haver kysste jag marken när vi kommit in. Så skönt att vara hemma. Vi var för övrigt sist av planet bara för att slippa stå och stressa och ändå inte komma någonstans. Inne vid rullbanden så gick mor på toa, och precis innan hon kommer ut så kommer Malin Baryad ut. Men tanke på min tidigare starstruck rörde jag inte en fena. Eller jag drog lite på smilbanden då hon kom tillsammans med ett gäng Odd Molly kossor som varit i Madrid, och där någonstans glömt bort hur man säger Anna och Maria på svenska. Så det var tvugna och stöna fram [An-a] eller [Marraja].

Hemma i Öret var vi inte fören frammtå 02 på natten. Till vår hjälp hade vi en arbetsskygg finne till busschaufför. Vilket kunde vara underhållande de få gånger han tog micken och till ordade.

Äntligen hemma!

En seg start på dagen. Mycket trött var jag, kunde nog ha sovit i flera timmar till. Men eftersom jag visste vad som väntade vid frukostbordet så masade jag mig upp. Återigen mycket gott.

Idag skulle vi till Camden Market. Vilket ligger en bit utanför centrala London, men det går att ta sig dit med både buss och tuben. Där finns det allt man kan tänka sig och lite till. I trånga gränder möts allt ifrån secondhandbutiker, till handmålade t-shirtar, fotmassage av småfiskar och olika matstånd. Vi hade kunnat gå och äta oss mäta bland alla de små matstånden, där det var en kamp och vem som kunderna skulle handla hoss. Även om det var samma typ av odeffinerbara frityrbollar i alla stånden så köpte vi loss lite nudlar och frityrbollar ifrån ett lämpligt stånd (läs de som ropade högst). Här hittade vi även flertalet skoaffärer med billiga converse. Det fanns alla dess former och färger. Lovely!

In mot stan för att möta upp A.G. Vi skulle mötas vi Trafalga Square, där även delar av Hollande hade någon form av firning av nått stort. Vet inte om det kan ha varit nationaldag eller dyl. Det var liveframträdande utav artister vi iaf inte hört talas om. Det var hopprepsuppvisning utav ett gäng småbrudar i smårutiga kjolar och knalloranga tillbehör för att visa samhörighet med Hollands färger. De tog iaf hopprepning till en ny nivå. Men konster och dyl. När vi väll hittade våran svensktalande vän begav vi oss bakom National Gallery och letade upp ett icke komersiellt fik. Där vi förtärde kaffedrycker och våfflor. Jummie.

I rask prommenad begav vi oss till Oxfordstreet. Letade upp mera skor och besökte toaletterna på de stora varuhusen. Hungriga och småsugna begav vi oss mot Hard Rock cafe. Där fick vi som många andra hungrande svenska turister ansluta oss i en kö med väntetid på 1 h. Varje sällskap fick sig en sökare som durrade och blinkade när ett bord blivit ledigit. Sedan fick vi slå ner stjärten och förtära en mastig måltid. Med fördrinkar :)

Mätta och belåtna begav vi oss mot hotellet.

Vaknade med ett ryck. Stod i givakt och stirrade omkring mig. Vad vare som var fel? Vad vare som lät? Vart skulle jag? Varför står jag upp? Jo det är brandlarmet, vi måste ut.
Mors kommentar: Tur att man sover i pyjamasbyxor!
Frågar i receptionen varför brandlarmet tjuter hos oss men ingen som stirrar runt. Tydligen ett falskalarm. Så när jag kommer tillbaka till min lätt uppstirrade mor säger jag iskallt att receptionisten hade svarat
-This is your 7.30 wake-up call.
Mycket lustigt tyckte jag, och det tyckte min mor också. Vart får jag allt ifrån?

Ni skulle ha varit med på frukosten. Den var helt grym. Har aldrig fattat vitsen med äggröra förens nu. Det är ju grymmt gott. Särskillt om det serveras lite uppstekta champinjoner till samt bacon. Jummie. Där satt vi och frossa i oss av alla dess läckerheter. Och tydligen så serveras det alltid någon form av pasteris till. Dvs fikabröd. På en Fredag :).

Shoopingdagen var här. Vi drog till Oxfordstreet. Besökte alla de stora köpcentrena. Selfridge, Debenhams, M&S. På vissa åkte vi bara rulltrappa, på vissa besökte vi toaletten, på vissa shoppa vi och på vissa gick vi bara runt och klämde och kände på saker. Det finns några sjuka rullatrappor inne på Debenhams. Helt galet, men jag fixade att åka dem. Jag och mor framarbetade ett sätt, så till slut kunde jag åka dem utan en massa knep och blockeringar. Blev inte ens svettig i knävecken. Så duktig var jag så ni anar inte. Men jag har ju ifs tränat på min höjdskräck. Sen kommer vissa moment alltid vara jobbiga och ångestframkallande, men jag låter dem inte begränsa mig.

Vid 15.30 hade vi en afternoon the reservation på Portrait Gallery på National Gallery. Vi hade försökt att inte äta så mycket innan detta för att vi skulle orka. Mina damer och herrar, det var helt galet. Vi fick in ett tvåvåningsfat med smörgåsar, kakor, morotskaka, scones med marmelad och grädde till. Varsin kanna med the och sen var det bara å mumsa. Herregud så gott allting var. Åt så vi blev alldelles mätta. Det var några stackras kakor som blev ratade. Men vi kämpade på. Tillslut sa mitt insulin infrån att det inte orkade mer, att nu fick det vara nog. Så luta dig tillbaka och njut av utsikten. Och vilken utsikt det var. Vi satt som sagt högst upp på National Gallery. Med utsikt söder ut över BigBen, Millenium Eye etc. Galet flott och vackert. Stilla och rofyllt, nästan så jag glömde bort den pulsen som existerade nere på gatan.

Tillbaka till Primarket på Oxfordstreet för lite mer shoopuntilyoudrop. Var bara till att ta en kasse och sedan sicksacka oss fram mellan hormonstinna tonårsflickor och prisjagande utlänningar. För här är det billigt vill jag lova. Fyllde halva min resväska för en 600 ca. Det är inte illa det. Hitta en massa söta och fina och coola ting. Kan ju bara säga en sak att provrummen är så himla nice i London. På plussize affären var det väl tilltagna provrum med en liten ringklocka för att tillkalla hjälp. På Primarket var det mest bara varmt och svettigt av spottarna i taket. Men hur som haver så fick jag kläderna provade och sorterade bort några enstaka plagg av de jag hade valt bort. Väl ute i butiken igen så kom jag in i rutinerna. Hittade man något man ville ha så var det bara till å slita på sig det på stående fot och prova, då kön till provrummet var typ 100 meter lång samt kontrollerades av klädfascister.

Mor föreslog att vi skulle handla med oss Sushi och vin till hotellet och njuta där. Då hon inte kände sig helt hundra i halsen. Sagt och gjort. Vi handplckade sushin och begav oss mot Putney. Hoppade in på närmsta supermarket och handlade på oss hallon och vaniljpudding och lite jackobs creek. Så var kvällen räddad. Dock glömde vi bort det lilla problemmet med skedar, hittade en sked bland hotellets bjudservis av thekoppar och skorpor. Så vi hade en sked och varsin uppsättning ätpinnar till sushin. Och på nått vis lyckades vi få i oss våran tvårätters obehindrat. Vinet drack vi ur drickesglasen som var placerade som tandborstmuggar i badrummet. Flott serru. På tv råkade det ju vara dödligt vapen, så vi fick offra oss. Mamma som inte riktigt hänger  med i talets engelska nöjde sig stundtals med att bara titta på Mel Gibbson. Som om det inte hade varit för att han är en skitstövel ser bra ut :)

Okristerligt tidigt, eller i fas med att bagarns första bullar är redo för försäljning. Sådär runt 4 snåret klev jag upp. Försökte skaka liv i min fortfarande sovande kropp. Packade ihop det sista i resväskan. Förberedde handbagaget med lite smått och gått i dryckesväg. Allt för att stilla resfebern och höjdskräcken. Han till och med sätta mig och glo på lite film innan mor och far kom och hämta upp mig. Off till tågstation bar det och jag och mor var mer än pigga. Men hur som haver. Vi klev på tåget, dock i fel ända så vi fick tränga oss genom det tomt ekande tåget bak till sista vagnen för att där slå ner våra semifeta svenska rumpor i första klass. Upp till Arlanda styrde vi kosan. Dukade upp frukost och tilltugg. Började klunka rom och cola :) Det är livet det.

Känslan när vi klev in på Arlanda och SkyCity slog mig, att skulle jag bli fast mellan mitt hemland och det land jag reser ifrån pga poliktiskta ogentligheter a la lost in translation, skulle det inte göra mig någonting att bli fast inne på Arlanda. Där finns ju allt och lite till. Riktigt spännande. En annan tanke som slog mig var att det var en överhängade mängd kosymisar som svävade runt i hallarna. Är det typiskt svenskt med kostym när du reser? Här och var dök det fram en gummistövelsbärande/fleectröjsbärande helyllesvensk så jag stilla mig lite med att slita fram eveningstassen för att matcha in.

SAS har ju nått så fantastiskt som självincheckningsdiskar. Två problem med detta. Det precis som vi alla andra självinchekningsdiskar borde det finnas åldersgräns samt en tidsbrist. Har du inte klarat av det du ska göra inom 3 minuter - Step aside. För här var det kö, och den andra hillbillisen före den andra. Oh my god! Väl framme vi disken så fick någon annan, nämner inga namn men det var inte jag utan den andre, lite panik. Då det stod att planet var fullt. Vi förflyttade oss ur kön och uppsökte någon i SAS kläder för att gråta ut en skvätt. Där fick fick vi informationen om att planet var fullbokat och allt SAS ville var att kolla om någon kunde tänka sig ett senare flight för att underlätta för andra som hade flera plan att passa. Så vi gick tillbaka till kön, knappade in oss och fick ut våra remsor och boardingpasses. Sedan fick vi ställa oss i ytterligare en kö vänta på att få lämna in vårt bagage. Det var en uthärdlig kö och snart var vi på andra sidan gränsen. Vi befann oss i ingemansland - i taxfree land.

Här ska tilläggas att jag är hysteriskt rädd för att flyga. Bryter ihop i 9 fall av 10. Som tur var hamnade jag brevid en kvinna som reste ifrån Hemavan till Canada. Och skulle få göra 4 byten av plan. Det är många start och landning det och många timmar i tyngdlöst tillstånd. Så tack vara att denna kvinna börja prata med mig, på engelska ska tilläggas, så fintade hon bort min höjdrädsla och jag fokuserade på nått annat. Det är konstigt det där, att allt som behövdes var en cannadick att prata med för att inte börja gråta. Snacka om effektiv beteendeterapi. Landningen på Heathrow var väll aningen diskutabel. Det var lite stuttsigt och stökigt men vi kom ner iaf och ut ur planet. Här någonstans är det ju alltid lika intressant. Vem ska knäppa av sig bältet först, innan lampan för detta är släkt, samt ställa sig upp för att plocka ut sitt handbagage först?! Denna kommer ju ändå aldrig av planet först...

Heathrow ser lite annorlunda ut i gemförelse med kosymtnisse iaktagelsen på Arlanda. På Heathrow är det mångkulturellt. Många stora familjer med exotisk härkomst i förgranna och guldbeprydda kläder. Det är underbart. Och sedan att allt är täckt av heltäckningsmattor ger det hela den här brittiska lite lätt astmaframkallande känslan. Ni vet det kliar och trycker i luftrören och inte så där som det gör efter att du sugit i dig en commers utan filter.

På tuben påväg till hotellet klivet det på en snubbe i gubbkeps och tweedjacka. Samt en axelväska och en god bok. Jag och mor vända oss mot varandra och fråga om vi tänkte samma sak. Det var en kopia i alla avseenden av vår favorit MD, House. Galet, försökte göra en paparazzifotning men jag var inte så skillad på det. Får träna lite inför framtida ihopstötningar med kändisar. Runt 14 tiden satt vi i Coventgarden och käkade. Det är en surralistisk känsla att jag kan ta mig över delar av jordklotet och käka frukost hemma i Sverige för att några timmar senare käka lunch i London. I Like svindlande tanke. Efter att ha smek i oss måltiden så började vår strapatts vi rusade fram mellan Chinatown, SOHO, Picadilly circus, Leicster square och kände att vi hade avverkat en majoritet av de sevärdheter som finns i London i gatuväg. Det var intressant. Visste ni att det finns en osmakliga saker hängandes i fönstren till restuarngerna i chinatown tillexempel? Nej trodde väll det, men det vet jag. Desstuom vet jag att det finns en massa fräna bakverk och tårtor av alla dess slag i frönstret brevid. Så nu vet ni det. For your info så finns det en massa Starbucks i London men inte ett enda Java ;) Men det gjorde inget, för Starbucks är typ skitgott det med.

Kvällstid befann vi oss i Towern där vi skulle bevittna Cermonie of the keys, vilket är en 700 årig tradition. Vi var där i väldigt god tid vilket gjorde att vi stroasade runt, eller mestadels stod och trampade på samma ställe. Fotade oss och massa intressanta människor samt sevärdheterna vi kunde se ifrån Towerns strand intill Temsen. Klockan drog sig sakta mot 21.00. Vi började tvivla på att det skulle bli någon cermoni. Då de låste de yttre grindarna. Det dök upp lite annat planlöst drivande folk. Som så fort grinden öppnades (då det nu hölls någon form av festligheter inne på Towern med en massa finklätt socitetsfolk) för att släppa in någon snoffisgt klädd person, störtade mot grinden i hopp om att kunna kila in en fot mellan stolparna för att kunna squeeza sig förbi vakten och in på området, då de ju skulle på en föreställning av något slag som de absolut inte fick komma försent till. Så där satt jag och mor och betraktade allt detta och skrattade gott för oss själva. Då denna scen inte bara utspelade sig en gång utan ett flertal gånger. Myckte roande för oss som var där. Vid halv tio blev vi sedan insläppta för att bevittna detta mångåriga skådespel av historia. Det är lite intressant att känna historiens vindslag slå en över käften ibland. Se det vettja, det som är lite tricky är att man måste skicka in ett handskrivet brev och då behövs engelska frimärken. Så det är där någonstans det blir knepigt om du inte hade någon vän i England. Annars är föreställning gratis och över på 40 minuter cirkus.

Sedan återvände vi till hotellet och kröp ner i sängarna och njöt att vi efter 20 timmars vaket tillstånd äntligen fick ro och vila.

Sista dagen på grundutbildningen. Känns både skönt och vemodigt. Det är verkligen nått särskillt med nya gruppkonstellationer. Det är fränt. Har kännt mig allt ifrån missanpassad till mitt i smeten. Konstigt. Men men. Alltid är det väll någon som ska vara de odd one out. Nu är kursen över och jag får återgå till vardagen. Inte längre några trerätters eller få mat tre gånger om dagen. Gratis och dessutom god mat. Jag är inte så grinig eller kinikig. Fasiken det är kokt/lagad/stekt mat. Ät och var glad! Nu äntligen ska jag få återgå till jobbet. Det känns också så himla bra. Bara att samla energi inför framtida långpass på natten. Galet många nätter i rad väntar. Men först...

London. Idag, om några timmar lyfter vi. Jag och min mor åker till London. Bara vi två. Två flygrädda på darriga SASvingar. Det kommer bli en upplevelse. Återkommer väll med ny info antingen under resan eller på måndag.

Idag btw. Vart det lite spontant Music Quiz tillsammans med The Slatt. Det var sjukt trevligt och roligt och vi kammade ihop 36 pinnar. Vajjert. Det roliga var dock efteråt. Vi hade ju ätit som vanligt och delat på en flaska vitt, som vanligt. Sen hemma hos mig satte vi oss i soffan, jag tvätta av mig sminket och S prata på om nått. Då inser hon att hon inte hade betalat för min del av maten. Och då inser jag att det hade ju inte jag heller. Vi hade rest oss, lett åt servetrisen. Gått till garderoben, småpratat med garderobieren om allt och inget. Skojat och tagit god tid på oss med att få på oss jackorna. Sen cyklat hem till mig. Ingen av oss hade betalat. Vi hade tagit en springnota. Vi fick då så dåligt sällskap att vi i ilfart slängde på oss ytterkläder och kasta oss upp på cyklarna. Trampade på utav sjutton. Guppen och hindren i vår väg susade förbi som fartstreck i en film. Vi cyklade mot rött, cyklade där vi inte fick cykla och korsade både vägar och rondeller. Med andan i halsen struttade vi in på Harrys med kreditkorten i högsta hugg. Aldrig har vi tagit oss så fort till Harrys. Jonas bara skratta åt oss och sa att vi hade ju kunnat ringa så hade det fixat sig på annat vis. Men men. Nu hade vi i alla fall gjort rätt för oss och kan återkomma som stammisar med ett gott samvete.

Slutet gott allting gott.

Visynsimarshallensskugga-Amen

Det första som slog mig var att det är otroligt varmt ute idag. Riktigt härligt. Vårkänslorna riktigt spritter i kroppen. Svårt att inte dra på smilbanden efter den långa kalla vinter, inget fel i den bara det att det är så gött med lite sol och värme på en uteservering någonstans. Har sepnderat dagen på facklig utbildninge. Trodde först inte att jag skulle ro det i land då ett akut illamående slog mot mig i morse när jag cykla upp på stan. Kan tänka mig att det är en smula av vad patienterna känner. Inbillade mig att jag skulle svimma där på cykeln. Det hade ju varit snyggt. Skrapat upp halva ansiktet och kanske spytt ner mig på köpet. Och jag som inte ens hade snygga underkläder på mig idag. Sånt måste man ju ha i åtanke. Snygga underkläder utifall jag skulle bli medvetslös och hamna på akuten i en situation där de måste klippa upp kläderna. Vet att de inte egentligen bryr sig, men måst ju kunna få fundera iaf.

Idag är det dessutom tvättdag, därav semisnygga trosor. För annars har jag ju bara skitsnygga trosor. Not! Men men nog om det. Ska spendera min tid från och med nu fram tills 21 ikväll med å tvätta. Hur upplyftande det nu kan va.

Tycker jag har tappat lite fotfästet på sistonde. Har inte den där riktiga andreaglöden. Det är bara blässe eller blankt. Skulle vilja vara så mycket mer, och visa vem jag egentligen är. Vet inte vad det är som tar av min tid och som tömmer mig på mig... Snäll kom och fyll på mig, eller iaf hjälpa mig att plugga igen avloppet som det rinner ut igenom.

Visynsimarshallensskugga-Amen

Måndag
Började som en helt vanlig måndag. Vi hade introduktion för nya förtroendevalda i Örebro län. På em så började jag tagga till. Det är ju förskräckligt hur våra arbetsgivare utnyttjar oss och vår okunskap. Banne mig detta ska det blir ändring på. Och som avslutning på dagen fick jag åka till jobbet för att förska få till några vikarier inför nästa helg, då jag helst vill sitta i covent garden och dricka pimms och inte jobba. Det gick bra, eller det tog nästan 2 timmar, men sen gick det. Hungrig som ett djur slöt jag upp med R.M och tillagade färskpasta och pruscitto med mozarella. En kombination av att han bara lagar färskpasta och att det är det enda recept jag kan med det i.
Tisdag
Åkte med tåg till huvfudstaden. Allt var i sin ordning. Vi checkade in på Nordic sea Hotel, ett jättefint marinblått hotell beläget i anslutning till de norra spåren på centralen. I hotellets lobby kommer du in i IceBar. Hur fräckt är inte det då. I raskpromenad tog vi oss till det nationella kanslit och fick oss ett föredrag om lön-yrke-värde. Lagom som förbundsstyrelsen för vårdförbundet satt och skulle acceptera eller förkasta SKLs nya löneavtals förslag. Spännande. Känndes stort redan innan frukosten. Frammåt kvällen var väll en annan lagom hettsig och upprörd. Men men. Vi tog oss en sväng över stan. Där någonstans, utanför SATS så står Helena Bergström (kvinnan som kan börja gråta när som i en film, så länge den är gjord av Collin). Jag skulle fåna mig och verka starstruck och gör ett litet galant skutt. Då hoppar min telefon ur bröstfickan och dimper ner i backen. Jippie. För första gången av alla de gånger den gått i backen så dog den faktsikt. Tragist med sant. Så där var jag i Stockholm utan någon kontakt till omvärlden. Jag har aldrig kännt mig så naken och exposed och ensam. Och allt jag kunde tänka och ville göra var att ringa hem och prata med någon ifrån verkligheten. Åt kanske därför i ren desperation under kvällen. Det bjöds på trerätters, en krispig sallad med chevre och päron till förätt - ryggbiff med löktäcke och potatisgratäng till varmrätt - pannacotta med hjortron till efterätt. Mumma! Jag och E rantade till baren på scandic och förkovrade oss i bögar, vin och drinkar. Perfekt avslutning på en perfekt middag.
Onsdag
En inte allt för upphettsande dag om kommunikation och dolda budskap samt lagar och förordningar. Tunga grejjer. Och allt jag ville var att komma hem. Hem för att få en dos av min verklighet och veta att jag var saknad. Väl hemma, där jag hade en extra telefon låg och skräpade, visade det sig att ingen hade saknat mig. Eller S hade ju gjort det. Men inte han... Off to work, hur upphettsande det än låter så får ni försöka att hålla Er.
Torsdag
Efter tio timmars jobbande är jag rätt så mör i huvudet. Med tanke på den förberedande sömnen inför jobbet. Trist men sant. Kunde ha varit ett bättre uppläg egentligen men det fick gå ändå. Tur att M jobba så jag fick prata lit tjejsnack. Riktigt givande. Det bäddade för kommande natt så att säga.
Fredag
Ytterligare 10 timmar jobb, med härliga arbetskamrater. Sedan var det nästa kvinna till rakning. Gick och blev med ny frisyr till priset av två. Hutlöst. Men men. På kvällen taggade vi Danko Jones. Vi var sketasnygga. Och konserten var jättebra. Ända fram tills att vi fick några 40 taggar till klimakteriekossor bakom oss. Som ljudligt, om och om igen, berättade vad de skulle göra med Danko om de fick några sekunder ensam med honom. Herregud, att människor inte har någon skam i kroppen. Dessutom tyckte de att det var en bra ide att stå och brösta oss i ryggen. Eller det var lite svårt att avgöra om det var brösten eller magfläsket som guppade upp och ner mot våra korsryggar. M lacka ur till slut och då utbröt ett krig. En av tanterna klöste ur örhänget på M och som revench ställde sig hon på hennes fot och vred om. Och fulla människor som tyckte att det var en bra ide att förstöra för all oss andra. Verkligen inte ok. Hur som haver hade vi sjukt grymma platser och fick med oss varsit plektrum därifrån dessutom. Vilken succe.
Lördag
Lyxfrukost och melodikrysset i sedvanlig ordning. På em så var jag och mor lite kulturella och besökte Risbergska skolans vårkonstert. Sjukt duktig och talangfulla. Blir så imponerad. Spanade dessutom inte ett o annat snyggt. Fick höra av min syster sen att så kunde jag ju inte hålla på, en del var ju inte äldre än -93. Dvs inte myndiga. Vad har det blviit av mig? Har jag blivit som en annan desperat och intorkad grogghagga som gluttar på småkids för att jag inte kan hitta nått i min egen ålder. Patetiskt!
Söndag
Mysdag med min kusin. Vi har gjort IKEA, Coop, Forex, samt hunnit vari på bio och sett filmen Rio i treD. Det var fräckt, även om jag vidhåller att 3D är överskattat. Menmen. Vad ska jag göra nu då??

Visynsimarshallensskugga - Amen

Helgen hade närmat sig. Vilket kändes overligt kul. Stressade runt lite i och med att min mormor skulle ha hjälp med håret inför kvällens festligheter. Och ni kan ju tänka er med det råmaterialet vart den em slutade. Halvsittandes över ett rynkigt ansikte i försök om att få till en duglig make samt håruppsättning på någon som kanske passerat kosmetikans bästföre-datum. Men hur som haver blev hon jättefin. Jag var nöjd, eller jag var mer än nöjd. Jag var så där äckligt nöjd med min kreation som bara jag kan vara. :)

Sen vid 16 mötte jag upp diveres kvinnor och en fjolla utanför slottet för att entra chateau plateau. Det var helt underbart, som en bal på slottet. Vartannat glas som vi fyllde på med var bubbel. Det är för himla trevligt. På ett ställe hade de till och med färska jordgubbar till. Det var ju helt amazing. Började ju inte sakna sommaren mindre för det. Helt galet gott. Det gjorde sig verkligen bra ihop.  Ifall det nu rådda några tivel om det!

Mingla var dock aningen överskattat. Och då menar jag tapasrestuarangen. Det var för mycket pengar för för lite mat, och inte sådär topp 10 mat heller. Utan lite torr kyckling och några indränkta räkor. Verkligen under min standard (ialla fall efter att ha dragit i mig ett par bubbelglas på slottet). På Olearys blidde det iaf lite röj med liveband och en hel del jäkla twistande. Fy sjutton. Dansa så pulsen gick upp, svetten pärla sig och hållet kröp fram. Men fy sjutton va kul vi hade. Satt och skratta högt åt allt och alla. Lyckat värre.

Äntligen hemma så var det dags för å sova. Och som jag sov....

Visynsimarshallenskugga-Amen

Ja, vart tog jag vägen?
Jo jag jobbade på nätterna, sov halva dagarna. Mitt liv var totalt upp och ner.
Kan ge er alla kids där ute ett tips. Att jobba tio timmar natt är kul, dock är man inte så utvilad när man går på ett spinningpass vid 12. Bara så att ni vet det till nästa gång.
Hinner inte göra så mycket när jag jobbat.
Men jag är nöjd. Är utvilad och tillfreds med livet ändå!

Visynsimarskallensskugga-Amen