Får jag träffa dig ikväll?
Stordstädning på Norra Lillåstrand i fredags. Tvättdag samt dammsugning och allmän tillsnyggning av lokalerna. Har jagat ut några dammråttor samt den där flytktingfamiljen som har bott i min soffa och ätit popcorn. För det kan ju inte vara jag som har stökat till så?! Fredag fortlöpte och plötsligt var det em och kväll, vilket för mig innebar kirurgfest. Sjukligt trevligt och väldigt uppskattat. Jag hade hur som haver skitkul. För det blir ju vad man gör det till och jag gör det alltid kul för mig. Rumlade hem vid 2-taget. Kanske inte fick det avslutningen på kvällen som jag hade tänkt mig, men det får la duga.
Idag är det nya tag. Har varit på kalas för min kusin som blivit 16. Grattis till henne. Är väll lite däven idag, håller låg profil i soffan och gör inte mer än nödvändigt.
Antingen så vill du träffa mig eller så vill du det inte..
Tycker att någon kan komma hem...
Idag är det nya tag. Har varit på kalas för min kusin som blivit 16. Grattis till henne. Är väll lite däven idag, håller låg profil i soffan och gör inte mer än nödvändigt.
Antingen så vill du träffa mig eller så vill du det inte..
Tycker att någon kan komma hem...
Skriv en bok som alla läser
Hur ser man på törkarbladen att en bil är ifrån turkiet?
Blir så sjukligt trött på allt negativt som kastas omkring en. Ännu värre blir att man inte ses som en person utan bara klassas in i gruppen "nya sköterskor".. Ja, jag är ny. Men va fan gör det? Är det så att man uppriktigt inte tycker att jag hjälper till så be my guest och säg till mig då. Jag vill inte få skit för det någon, i det här fallet, inte gör. Och samtidigt så tror jag inte att det är någon som inte hjälper till. Vi torkar skit och bäddar sängar precis lika mycket som undersköterskorna gör. Det är lätt att strirra sig blind på ett område. Eller sitt område. Det är klart det är viktigt att patienterna får duscha och får renbäddat i sängen när det legat inne länge, att de får stöttning till att kunna borsta tänderna. Men vad gör patienterna hos oss? Jo dem är sjuka, de behöver mediciner, dropp, antibiotika, blodprover, infarter och rondas och vårdplaneras. Inget av det gör undersköterskan. Hm.. Vet inte riktigt men det är klart att jag kan hjälpa dem att hjälpa Asta till toaletten men det är ingen av dem som kan hjälpa mig att blanda ett näringsdropp och meddixa två patienter.. Det blir alltså lite ojämt i arbetsfördelningen!
Gaaah. Vill bara ta tag i dem och skaka om dem och be dem att hålla käft och lyssna på sig själva... Jag har inte börjat på 39an för att trakassera några undersköterskor så varför ska jag bli trakasserad av dem?
Till något trevligare så är det kirurgfest i morgon. Jippie! Någon kommer bli rund under fötterna.
Gör en sång som barnen sjunger när terminen tagit slut
Blir så sjukligt trött på allt negativt som kastas omkring en. Ännu värre blir att man inte ses som en person utan bara klassas in i gruppen "nya sköterskor".. Ja, jag är ny. Men va fan gör det? Är det så att man uppriktigt inte tycker att jag hjälper till så be my guest och säg till mig då. Jag vill inte få skit för det någon, i det här fallet, inte gör. Och samtidigt så tror jag inte att det är någon som inte hjälper till. Vi torkar skit och bäddar sängar precis lika mycket som undersköterskorna gör. Det är lätt att strirra sig blind på ett område. Eller sitt område. Det är klart det är viktigt att patienterna får duscha och får renbäddat i sängen när det legat inne länge, att de får stöttning till att kunna borsta tänderna. Men vad gör patienterna hos oss? Jo dem är sjuka, de behöver mediciner, dropp, antibiotika, blodprover, infarter och rondas och vårdplaneras. Inget av det gör undersköterskan. Hm.. Vet inte riktigt men det är klart att jag kan hjälpa dem att hjälpa Asta till toaletten men det är ingen av dem som kan hjälpa mig att blanda ett näringsdropp och meddixa två patienter.. Det blir alltså lite ojämt i arbetsfördelningen!
Gaaah. Vill bara ta tag i dem och skaka om dem och be dem att hålla käft och lyssna på sig själva... Jag har inte börjat på 39an för att trakassera några undersköterskor så varför ska jag bli trakasserad av dem?
Till något trevligare så är det kirurgfest i morgon. Jippie! Någon kommer bli rund under fötterna.
Gör en sång som barnen sjunger när terminen tagit slut
Found my brain in a brown paperbag inside my head
Måndag var movienight. Jag och Sergant P hade taggat inför Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. Vi är så rutinerade så vi hade med oss Ben&Jerrys glass in (Half-baked,off course). Sen att Ps glass tog slut schwinigt fort kan ju inte hon rå för. Efter filmen, som förövrigt var sjukt bra och hade den där rätta mogna Harry Potter känslan som jag gillar, tog vi oss en drink på O'learys. Ni kan ju tänka er. Mig i strumpbyxor och kort kjol och P i jeans och kammokläder. Jag surplade på en Heinken och hon på en Cosmopolitan. Och hur lebbiga såg vi ut? Om det inte hade varit för att jag känner oss, förtjusande människor för övrigt, så skulle jag sattsat 100 spänn på't.
Tisdag var myskväll. Rörde mig söderut och polade med M. Vi gjorde kladdkaka och dreglade ikapp till House. Han är så jävla bra. Eller sa jag dreglade, menade ju såklart garvade. Med undantag för när Chase tar av sig tröjan, då kanske vi dreglade lite. Hihi. Det är så nice att världens bästa diagnostiker är tillbaka i sitt rätta element. Nu mår han bra, och när han mår bra mår jag bra.
Onsdag spenderades i typ 12 timmar på jobbet. Först jobba dag och sitta i möte. Det är nyttigt med möten men inte när man haft minimalt att göra på dagen och sen får sätta sig på en obekväm stol och göra ingenting. Det är inte så fett nice. Valdes iallafall till skyddsombund och vårdförbundet representant på min avdelning. Får se hur jag axlar det ansvaret nu när de två andra är hemma och föder barn och gosar med sina bebisar. Kul för dem för övrigt. Och det verkar vara lite utav en epidemi på avd 39. Var och varannan är ju lite småtjock och då inte efter för många kakor utan efter att ha de har gosat med en pojke. Kul för det. Tråkigt för mig. Förlorar en massa underbara jobbarkompisar som jag har hur kul som helst med. Det är lite sorgligt. Kanske bara är att hoppa upp i sadeln och rida vidare. På kvällen var det obligatoriskt Muzic quiz. Det är så schwinigt kul. Plupp och Ägget anslöt sig till sällskapet. Jag och mor delade på en flaska rött och blev mer odrägliga än vanligt. Not. Det är inte möjligt. Vi är alltid som mest odrägliga nästan hela tiden. Vår favorit bartender var där iallafall och gjorde våran kväll.
Veckan som gått har haft en tema. Hur kan Fröken L vara så pigg med så lite sömn i kroppen. Hm... Ett mysterium som behöver lösas. :)
Nej snart dags för jobbet och lite handledning för nyanställda sjuksköterskor. Det kan bli intressant.
The hardets button to button
Tisdag var myskväll. Rörde mig söderut och polade med M. Vi gjorde kladdkaka och dreglade ikapp till House. Han är så jävla bra. Eller sa jag dreglade, menade ju såklart garvade. Med undantag för när Chase tar av sig tröjan, då kanske vi dreglade lite. Hihi. Det är så nice att världens bästa diagnostiker är tillbaka i sitt rätta element. Nu mår han bra, och när han mår bra mår jag bra.
Onsdag spenderades i typ 12 timmar på jobbet. Först jobba dag och sitta i möte. Det är nyttigt med möten men inte när man haft minimalt att göra på dagen och sen får sätta sig på en obekväm stol och göra ingenting. Det är inte så fett nice. Valdes iallafall till skyddsombund och vårdförbundet representant på min avdelning. Får se hur jag axlar det ansvaret nu när de två andra är hemma och föder barn och gosar med sina bebisar. Kul för dem för övrigt. Och det verkar vara lite utav en epidemi på avd 39. Var och varannan är ju lite småtjock och då inte efter för många kakor utan efter att ha de har gosat med en pojke. Kul för det. Tråkigt för mig. Förlorar en massa underbara jobbarkompisar som jag har hur kul som helst med. Det är lite sorgligt. Kanske bara är att hoppa upp i sadeln och rida vidare. På kvällen var det obligatoriskt Muzic quiz. Det är så schwinigt kul. Plupp och Ägget anslöt sig till sällskapet. Jag och mor delade på en flaska rött och blev mer odrägliga än vanligt. Not. Det är inte möjligt. Vi är alltid som mest odrägliga nästan hela tiden. Vår favorit bartender var där iallafall och gjorde våran kväll.
Veckan som gått har haft en tema. Hur kan Fröken L vara så pigg med så lite sömn i kroppen. Hm... Ett mysterium som behöver lösas. :)
Nej snart dags för jobbet och lite handledning för nyanställda sjuksköterskor. Det kan bli intressant.
The hardets button to button
Indisk lax med gurksallad
Du behöver
1 hel gurka
1 litet salladshuvud
4 dl yoghurt
4 tsk tandorikrydda
1 lime
4 portioner ris (rekomenderar Basmati)
Salt och Peppar
Så här gör du
Börja med att starta ugnen, skruva upp värmen till 150 grader. Skala gurkan, dela den på mitten (längs med). Kärna ur den och skär i halvmånar. Ta bort allt beskt på salladshuvudet, ytterlager och "kärnan". Strimla fint. Blanda grönsakerna med yoghurt, lime och salt och peppar. Ställ kallt. Lägg laxbitarna i en ungssäker form. Krydda med salt, peppar och fördela tandorikryddan över laxen. In i mitten av ugen i ca 15 min. Koka riset enligt anvisningarna.
I'm falling in love with your favourite song
För er som inte har provat på att vara sjuka så kan jag nu ge en snabb uppdatering om hur det är.
Tänk er att ni vaknar på morgonen, eller ni tror det är morgon... Det här med tidsuppfattning är en av de första grejjerna som fuckas med förutom immunförsvaret. Det kan vara så att du har varit vaken vid ett par tillfällen under natten och typ kissat eller druckit vatten, det ena måste inte utesluta det andra. Hur som haver är det ingen omöjlighet att klockan närmar sig tolv och att du fortfarande ligger i sängen. Det är ju ändå inte som att du har nått jobb du behöver gå till. Steg två som man kommer till är att du ställer dig frågan vad det är som täcker dina tänder?! Då du är medveten om att du bortstade tänderna innan du gick och la dig samt att du inte åt nått medens du somnade så är den oanat tjocka beläggningen ett mysterium för dig. Så småningom kommer det visa sig att det är slem som du hostat upp under natten och som pga av ditt insomnia tillstånd klamrat sig kvar i munhålan. Det du har framför dig nu är att få i dig nått av näringsinnehåll. Kanske sätta dig i soffan och slösurfa lite, kan till och med bli så att du sitter där resten av em. Frammåt kvällen så undrar du vad det blev av dagen, du börjar få lite dåligt samvet för att du itne gjort nått produktivt med den. Det är nu du kanske börjar städa något utrymme av ditt liv frenetiskt. Detta kan ta allt ifrån hela kvällen till frammåt småtimmarna. Här någonstans inser du att du inte ätit något sen "morgonen"...
Dags för hostmedicin?
I'm gonna sing it all night long
Tänk er att ni vaknar på morgonen, eller ni tror det är morgon... Det här med tidsuppfattning är en av de första grejjerna som fuckas med förutom immunförsvaret. Det kan vara så att du har varit vaken vid ett par tillfällen under natten och typ kissat eller druckit vatten, det ena måste inte utesluta det andra. Hur som haver är det ingen omöjlighet att klockan närmar sig tolv och att du fortfarande ligger i sängen. Det är ju ändå inte som att du har nått jobb du behöver gå till. Steg två som man kommer till är att du ställer dig frågan vad det är som täcker dina tänder?! Då du är medveten om att du bortstade tänderna innan du gick och la dig samt att du inte åt nått medens du somnade så är den oanat tjocka beläggningen ett mysterium för dig. Så småningom kommer det visa sig att det är slem som du hostat upp under natten och som pga av ditt insomnia tillstånd klamrat sig kvar i munhålan. Det du har framför dig nu är att få i dig nått av näringsinnehåll. Kanske sätta dig i soffan och slösurfa lite, kan till och med bli så att du sitter där resten av em. Frammåt kvällen så undrar du vad det blev av dagen, du börjar få lite dåligt samvet för att du itne gjort nått produktivt med den. Det är nu du kanske börjar städa något utrymme av ditt liv frenetiskt. Detta kan ta allt ifrån hela kvällen till frammåt småtimmarna. Här någonstans inser du att du inte ätit något sen "morgonen"...
Dags för hostmedicin?
I'm gonna sing it all night long
Girl you're amazing just the way you are
Här sitter jag och är sjuk. Men vem bryr sig om det egentligen?
Gick till jobbet, bara för att jag hade svårt att rigna och sjukanmäla mig på en A-tur. Kändes inte helt schysst mot mina arbetskamrater. Gick därför till jobbet med feber och hosta/hesthet. Lagom där visar det sig att jag ska vara alltiallo under dagen och ej behöva ronda. Efter hejjaropningar av arbetskamrat så sjukanmälde jag mig och gick hem. Väl hemma hade jag svettningar och hjärtklappning till följd av fysisk aktivitet.
Nu har jag blivit bedömd av en för övrigt trevlig DSK på OP-vårdcentral. Jag har ett virus i luftvägarna och det kommer att ge med sig. Ska få lite hostmedicin. Jippiee. Det bästa som finns.
Har tydligen lurat mig själv sen i somras. Det är konstigt att jag ska vara den sista som fattar när nått händer i mitt eget liv. Förmodligen så ger jag bort en liten bit av min inre glöd till dig varje gång vi har setts. Jag har investerat i någon som inte vill investera i mig. Du ljög för mig, du sa att du inte tyckte jag var snygg, du lämnade mig. Du har inte visat på nått vis att du ångrar detta förens nu. Enligt alla borde jag bara gå och aldrig mera träffa dig. Det känns dock hårt, vi får väll ta en dag i taget och se vart det tar vägen. Jag är ledsen och kommer nog att för alltid vara ledsen för det som hänt även om det inte är mitt fel.
Tragiskt nog är det bara dig och en målare som jag pratat med idag. Eller hört av iaf. Ha tragiskt.
Mina vänner säger att jag behöver hitta mig själv igen, och kunna klappa mig själv på axeln och inte söka bekräftelse ifrån idioter. Deras ord. Tvivlar på att mitt inre jag finns i dammet i hörnet inne i garderoben. Så nu är planen den här, vattna blomman som ser mer död ut än levande och sen släpa denna mer döda än levande själ till Apoteket för att hämta ut lite hostmedicin.
When you smile, my whole world stops and stares for a while...
I äm säjling
Var och gästspelade igår kväll på jobbet.
Så här i efterhand så var det helt ok.
Annars känndes det inte så hett att dra ifrån Bysala för ett 8 timmars inhopp på jobbet.
Tror att det var delvis vad jag behövde, Bysala alltså.
Att få träffa mina pojkar och Vicksan.
Att få garva och flumma lite i goda vänners sällskap.
Saknar dem redan. Känns som om det kommer dröja tills man får träffa dem igen.
Jobbet då. Gjorde väll ingen jätteinsatts.
Gled runt som flygare och gjorde punktinsattser.
Plocka lite här, plocka lite där.
Men från början var jag aningen frustrerad.
Då det känns ohållbart för det mesta på jobbet.
Och ingen av våra chefer lyssnar på oss eller hjälper oss lösa problemen.
Eftersom de inte är dem som behöver vara där på helgen ser dem inte det som vi gör.
Vi är för få på mängden patienter, och svårighetsgrad på patienterna.
Och det där med för få, får Ej förväxlas med outbildade. För det tycker jag inte att vi är.
Även om det för det mesta är negativa åsikter om all denna nyutbildade personal.
Så anser jag inte att vi som är nya är outbildade.
Vi har ju tre år i ryggen precis som de också hade från början.
Som en parantes så har jag ont i halsen. Känns som den där sågen man får se i strepsilsreklamen.
Skulle ha ringt till vårdcentralen. Men det blev inte så. Snozade istället.
Sen har jag suttit barnis till lilljäntan hela em och kvällen. Och det är inte mig emot :)
Så här i efterhand så var det helt ok.
Annars känndes det inte så hett att dra ifrån Bysala för ett 8 timmars inhopp på jobbet.
Tror att det var delvis vad jag behövde, Bysala alltså.
Att få träffa mina pojkar och Vicksan.
Att få garva och flumma lite i goda vänners sällskap.
Saknar dem redan. Känns som om det kommer dröja tills man får träffa dem igen.
Jobbet då. Gjorde väll ingen jätteinsatts.
Gled runt som flygare och gjorde punktinsattser.
Plocka lite här, plocka lite där.
Men från början var jag aningen frustrerad.
Då det känns ohållbart för det mesta på jobbet.
Och ingen av våra chefer lyssnar på oss eller hjälper oss lösa problemen.
Eftersom de inte är dem som behöver vara där på helgen ser dem inte det som vi gör.
Vi är för få på mängden patienter, och svårighetsgrad på patienterna.
Och det där med för få, får Ej förväxlas med outbildade. För det tycker jag inte att vi är.
Även om det för det mesta är negativa åsikter om all denna nyutbildade personal.
Så anser jag inte att vi som är nya är outbildade.
Vi har ju tre år i ryggen precis som de också hade från början.
Som en parantes så har jag ont i halsen. Känns som den där sågen man får se i strepsilsreklamen.
Skulle ha ringt till vårdcentralen. Men det blev inte så. Snozade istället.
Sen har jag suttit barnis till lilljäntan hela em och kvällen. Och det är inte mig emot :)
ICE
Om det skulle dyka upp ett tillfälle då du mot bättre vetande skulle slicka på en lycktstolpe och fastna med din tunga. Så håll huvudet kallt, knäpp upp byxorna, kupa handen och kissa i den. Det är det enda som kan hjälpa dig mot den totala förnedring det innebär att bli tagen på bar gärning med att slicka på lycktstolpar :)
Så fort du ser på mig vill jag ha mer av dig
Som vanligt är det inte tjejen i filmen som skrivit brevet
Alla kvinnor har upplevt detta. Tro mig. Ingen kan undvika det.
Om det så är för att kika runt efter någon trevlig könssjukdom eller gräva efter cellförändringar..
Så har vi alla legat där och bresat med benen hos gynekologen/barnmorskan.
Först sitter man som på nålar för att man inte känner sig helt till freds med tanken på att man ska fläka med benen inför en okänd människa, som man dessutom inte är attraherad av. Snacka om ett dåligt one night stand.
Och sen kommer hon, förhoppningsvis en hon, och ropar upp en. Man verkligen hör i hennes röst hur hon dömmer ut en innan man ens hunnit ta av sig byxorna. Sen är den obligatoriska intervjun. "Vad gör du här", "vad har hänt", "luktar det illa"? Sen ber hon en snällt att klä av sig på underkroppen. Min fråga är då, sockor på eller sockor av? Känns ju fånigt att ligga med framstjärten bar med strumpor på licksom.
Barnmorskan drar sen britsen med intrumenten intill sig. Riktar den obligatoriska lampan mot ens kön. Ni vet det som man kan känna värmen av för att den är så stark... Det är nu jag brukar ställa mig frågan hur igengrott det är där nere eftersom hon behöver en strålkastare för att hitta rätt.. En annan vet ju vart landet ligger i mörker till och med. Med sin lenaste röst förklarar hon att hon kommer lägga handen på en lår, ok tänker jag.. Har varit med om värre ställen att få en hand på en fredag på Harrys. Typ. Men här kommer haken. Det är inte handen på låret hon borde förvarna om, utan det är ju snarare det skeva skohornet hon kör upp tills det inte finns något återvändo... Lite glidmedel om jag får be! Sen är allt över. Man får skamset gå till hörnet och klä på sig. Sen ska man spela oberörd över det faktum att personen som sitter mitt emot dig vet hur mycket du missat att raka undan i underlivet samt vilka flytningar och utslag som lurar där nere...
Varför finns det inte fler självundersökningar så man kan får göra dessa extremt skämmiga situationer i sin ensamhet hemma på toan?
Alla kvinnor har upplevt detta. Tro mig. Ingen kan undvika det.
Om det så är för att kika runt efter någon trevlig könssjukdom eller gräva efter cellförändringar..
Så har vi alla legat där och bresat med benen hos gynekologen/barnmorskan.
Först sitter man som på nålar för att man inte känner sig helt till freds med tanken på att man ska fläka med benen inför en okänd människa, som man dessutom inte är attraherad av. Snacka om ett dåligt one night stand.
Och sen kommer hon, förhoppningsvis en hon, och ropar upp en. Man verkligen hör i hennes röst hur hon dömmer ut en innan man ens hunnit ta av sig byxorna. Sen är den obligatoriska intervjun. "Vad gör du här", "vad har hänt", "luktar det illa"? Sen ber hon en snällt att klä av sig på underkroppen. Min fråga är då, sockor på eller sockor av? Känns ju fånigt att ligga med framstjärten bar med strumpor på licksom.
Barnmorskan drar sen britsen med intrumenten intill sig. Riktar den obligatoriska lampan mot ens kön. Ni vet det som man kan känna värmen av för att den är så stark... Det är nu jag brukar ställa mig frågan hur igengrott det är där nere eftersom hon behöver en strålkastare för att hitta rätt.. En annan vet ju vart landet ligger i mörker till och med. Med sin lenaste röst förklarar hon att hon kommer lägga handen på en lår, ok tänker jag.. Har varit med om värre ställen att få en hand på en fredag på Harrys. Typ. Men här kommer haken. Det är inte handen på låret hon borde förvarna om, utan det är ju snarare det skeva skohornet hon kör upp tills det inte finns något återvändo... Lite glidmedel om jag får be! Sen är allt över. Man får skamset gå till hörnet och klä på sig. Sen ska man spela oberörd över det faktum att personen som sitter mitt emot dig vet hur mycket du missat att raka undan i underlivet samt vilka flytningar och utslag som lurar där nere...
Varför finns det inte fler självundersökningar så man kan får göra dessa extremt skämmiga situationer i sin ensamhet hemma på toan?
Jag har famlat i mörket med i dig såg jag ljuset
Imellan åt räcker inte lilla jag till. Då kan jag behöva någon som lyfter mig.
Som tur för mig så finns ni där ute. Ni som gör mina dagar lite lättare att genomlida.
Tillsammans med er har jag kunnat skratta istället för att gråta.
Men också fått gråta ut och bli tröstad av.
Utan er vore jag inte den jag är idag och ska förbli i framtiden.
Det är er jag kan ta en öl med.
Ni som står ut med att förlora mot mig i biljard.
Dem som följer med mig på bio, och kanske håller mig i handen om det är läskigt eller asflabbar med mig när det är roligt.
Er jag kan vara mig själv inför.
Ni som känner mina svagheter och braiga sidor.
Älskar mina vänner!
För att inte få en fjortis kontrast på detta blogginlägg tänkte jag försöka mig på lite seriösare tongångar.
Oki, första lediga dagen ifrån min arbetskamrater sen förra söndagen. Det kan verka som evigheter sen. Jag tycker det känns som om det var några timmar sen. Tycker innerst inne inte att det gör nått. Just nu har jag inget bättre för mig. Och det är inge vidare att komma hem till den tomma lägenheten och vara själv med mina tankar och funderingar. Ibland är det bättre att lösa en konflikt på en gång, eller prata ut om nått som gnager en. Att få säga vissa tankar högt utan att värderas, utan bara få uttrycka mig vore guld värt. Fått veta att jag får förlängt till sommaren, och det känns bra att få lite erfarenhet under fötterna. Trivs så himla bra på kirurgen. Är nog innerst inne lite rädd för dagen jag ska utsättas för nya prövningar. Vet inte om jag är redo att utmanas. Just nu strävar jag bara efter att mina arbetskamrater ska trivas med mig likväll som jag trivs med dem. Vissa är det lättare att prata och umgås med än andra. Och alla har ju sina bra och dåliga dagar. Men vissa är det ju löjligt, hur mycket dåliga dagar kan en människa ha? Snarare dåligt decenium om du frågar mig. Vissa borde få sig ett skott i råttan!
Hände en olustig grej på väg till fotbollen i måndags. Först fick jag magknip och oroskänsla i magen. För att citera Barmer " Vid 19-tiden var det något i magen som inte var som det brukar!". Kände för att spy på dammen i illa valda kläder framför mig. Och då hände det, inte spyan, mina händer började att klia frenetiskt. Och vad gör jag när nått kliat, jag kliar så klart på det. Till slut var händera svullna och röda. Plötsligt sticker det till i överläppen och den börjar även den att svullna och stickas i. Ögon började att irritera och underlocken svullnade lätt, såg aningen ödematös ut kan jag tänka mig. När det sedan började sticka i halsen var det roliga slut. Började tänka på vad som komma skulle. Flackade med blicken stressat omkring mig och fann tillslut en grupp i varsel kläder. Kubbade fram till dessa och tiggde till mig lite prima kortison. Det gjorde susen. Blev en helt ny människa. Pga den lilla tavegylen som jag även fick blev jag snabbt dåsig. Och kyla och dåsighet är ingen bra kombination. Hem bar det med en hyrfilm i högsta hugget. Jag tycker om film, sen finns det ju bra och dåliga filmer..
Imorgon ska jag vara ledig. Vet inte riktigt vad jag ska ägna min dag åt. Det finns ju så mycket att göra. Skulle behöva köpa mig en skrubb och bli av med alla flagorna efter solningen. Inte så sexigt med flagande naken hud. Vet inte om påklädd flagande hud är särslillt upphettsande heller, men den är ialla fall under cover.
Dröm sött!
Som tur för mig så finns ni där ute. Ni som gör mina dagar lite lättare att genomlida.
Tillsammans med er har jag kunnat skratta istället för att gråta.
Men också fått gråta ut och bli tröstad av.
Utan er vore jag inte den jag är idag och ska förbli i framtiden.
Det är er jag kan ta en öl med.
Ni som står ut med att förlora mot mig i biljard.
Dem som följer med mig på bio, och kanske håller mig i handen om det är läskigt eller asflabbar med mig när det är roligt.
Er jag kan vara mig själv inför.
Ni som känner mina svagheter och braiga sidor.
Älskar mina vänner!
För att inte få en fjortis kontrast på detta blogginlägg tänkte jag försöka mig på lite seriösare tongångar.
Oki, första lediga dagen ifrån min arbetskamrater sen förra söndagen. Det kan verka som evigheter sen. Jag tycker det känns som om det var några timmar sen. Tycker innerst inne inte att det gör nått. Just nu har jag inget bättre för mig. Och det är inge vidare att komma hem till den tomma lägenheten och vara själv med mina tankar och funderingar. Ibland är det bättre att lösa en konflikt på en gång, eller prata ut om nått som gnager en. Att få säga vissa tankar högt utan att värderas, utan bara få uttrycka mig vore guld värt. Fått veta att jag får förlängt till sommaren, och det känns bra att få lite erfarenhet under fötterna. Trivs så himla bra på kirurgen. Är nog innerst inne lite rädd för dagen jag ska utsättas för nya prövningar. Vet inte om jag är redo att utmanas. Just nu strävar jag bara efter att mina arbetskamrater ska trivas med mig likväll som jag trivs med dem. Vissa är det lättare att prata och umgås med än andra. Och alla har ju sina bra och dåliga dagar. Men vissa är det ju löjligt, hur mycket dåliga dagar kan en människa ha? Snarare dåligt decenium om du frågar mig. Vissa borde få sig ett skott i råttan!
Hände en olustig grej på väg till fotbollen i måndags. Först fick jag magknip och oroskänsla i magen. För att citera Barmer " Vid 19-tiden var det något i magen som inte var som det brukar!". Kände för att spy på dammen i illa valda kläder framför mig. Och då hände det, inte spyan, mina händer började att klia frenetiskt. Och vad gör jag när nått kliat, jag kliar så klart på det. Till slut var händera svullna och röda. Plötsligt sticker det till i överläppen och den börjar även den att svullna och stickas i. Ögon började att irritera och underlocken svullnade lätt, såg aningen ödematös ut kan jag tänka mig. När det sedan började sticka i halsen var det roliga slut. Började tänka på vad som komma skulle. Flackade med blicken stressat omkring mig och fann tillslut en grupp i varsel kläder. Kubbade fram till dessa och tiggde till mig lite prima kortison. Det gjorde susen. Blev en helt ny människa. Pga den lilla tavegylen som jag även fick blev jag snabbt dåsig. Och kyla och dåsighet är ingen bra kombination. Hem bar det med en hyrfilm i högsta hugget. Jag tycker om film, sen finns det ju bra och dåliga filmer..
Imorgon ska jag vara ledig. Vet inte riktigt vad jag ska ägna min dag åt. Det finns ju så mycket att göra. Skulle behöva köpa mig en skrubb och bli av med alla flagorna efter solningen. Inte så sexigt med flagande naken hud. Vet inte om påklädd flagande hud är särslillt upphettsande heller, men den är ialla fall under cover.
Dröm sött!
