andreamelord

Imellan åt räcker inte lilla jag till. Då kan jag behöva någon som lyfter mig.
Som tur för mig så finns ni där ute. Ni som gör mina dagar lite lättare att genomlida.
Tillsammans med er har jag kunnat skratta istället för att gråta.
Men också fått gråta ut och bli tröstad av.
Utan er vore jag inte den jag är idag och ska förbli i framtiden.

Det är er jag kan ta en öl med.
Ni som står ut med att förlora mot mig i biljard.
Dem som följer med mig på bio, och kanske håller mig i handen om det är läskigt eller asflabbar med mig när det är roligt.
Er jag kan vara mig själv inför.
Ni som känner mina svagheter och braiga sidor.

Älskar mina vänner!
För att inte få en fjortis kontrast på detta blogginlägg tänkte jag försöka mig på lite seriösare tongångar.

---

Oki, första lediga dagen ifrån min arbetskamrater sen förra söndagen. Det kan verka som evigheter sen. Jag tycker det känns som om det var några timmar sen. Tycker innerst inne inte att det gör nått. Just nu har jag inget bättre för mig. Och det är inge vidare att komma hem till den tomma lägenheten och vara själv med mina tankar och funderingar. Ibland är det bättre att lösa en konflikt på en gång, eller prata ut om nått som gnager en. Att få säga vissa tankar högt utan att värderas, utan bara få uttrycka mig vore guld värt. Fått veta att jag får förlängt till sommaren, och det känns bra att få lite erfarenhet under fötterna. Trivs så himla bra på kirurgen. Är nog innerst inne lite rädd för dagen jag ska utsättas för nya prövningar. Vet inte om jag är redo att utmanas. Just nu strävar jag bara efter att mina arbetskamrater ska trivas med mig likväll som jag trivs med dem. Vissa är det lättare att prata och umgås med än andra. Och alla har ju sina bra och dåliga dagar. Men vissa är det ju löjligt, hur mycket dåliga dagar kan en människa ha? Snarare dåligt decenium om du frågar mig. Vissa borde få sig ett skott i råttan!

Hände en olustig grej på väg till fotbollen i måndags. Först fick jag magknip och oroskänsla i magen. För att citera Barmer " Vid 19-tiden var det något i magen som inte var som det brukar!". Kände för att spy på dammen i illa valda kläder framför mig. Och då hände det, inte spyan, mina händer började att klia frenetiskt. Och vad gör jag när nått kliat, jag kliar så klart på det. Till slut var händera svullna och röda. Plötsligt sticker det till i överläppen och den börjar även den att svullna och stickas i. Ögon började att irritera och underlocken svullnade lätt, såg aningen ödematös ut kan jag tänka mig. När det sedan började sticka i halsen var det roliga slut. Började tänka på vad som komma skulle. Flackade med blicken stressat omkring mig och fann tillslut en grupp i varsel kläder. Kubbade fram till dessa och tiggde till mig lite prima kortison. Det gjorde susen. Blev en helt ny människa. Pga den lilla tavegylen som jag även fick blev jag snabbt dåsig. Och kyla och dåsighet är ingen bra kombination. Hem bar det med en hyrfilm i högsta hugget. Jag tycker om film, sen finns det ju bra och dåliga filmer..

Imorgon ska jag vara ledig. Vet inte riktigt vad jag ska ägna min dag åt. Det finns ju så mycket att göra. Skulle behöva köpa mig en skrubb och bli av med alla flagorna efter solningen. Inte så sexigt med flagande naken hud. Vet inte om påklädd flagande hud är särslillt upphettsande heller, men den är ialla fall under cover.

Dröm sött!