Gott Nytt År


Eutanasi..

eller helt enkelt "Kan inte bara en människa få dö"

I mitt jobb stöter jag på allt. Allt ifrån tillfriskning till insjukning, ifrån ung till gammal, ifrån födsel till död. Det är ett rätt knepigt yrke. Där du aldrig kan vara beredd på vad nästa dag kommer innehålla. Som idag till exempel så hade jag inte räknat med att sitta så mycket vid datorn som det blev. Jag vill ju vara där ute, där jag behövs bland patienterna. Älskar att få lära mig en massa konstigheter om dem. Det ger dem en mänsklighet när de berättar dråpligheter ur sitt liv. Det gör dem till en person och inte en diagnos för mig.

Tänkte på hur man omnämner en patient. När jag pratar med en doktorn så benämner jag dem som diagnoser. När jag pratar med mina kollegor så benämner jag patienten vid rumsnummer. Och när jag ska prata med anhöriga så nämner jag dem vid namn. Det är en jungel utav pseudonymer och det gäller att hålla tungan mitt i mun.

Den här hösten har det varit tre personer som har tynat bort på avdelningen. Allt ifrån unga till gamla. Ifrån plötsligt till väntat. I måndags ryktes en ung kvinna ifrån denna jord. Jag kan inte riktigt förlika mig med att en ung person med unga barn bragds om livet. Det finns säkert någon mening med det, inget ont som inte har något gott med sig. Men det känns som en kris, en hemsk hemsk kris. Och jag faser dagen då jag ska vara dens om förlorar någon. Jag älskar min familj och mina vänner.

Har funderat mer och mer på det här med eutanasi, dödshjälp. I Holland är det tillåtet. Där finns det både aktiv, att läkaren injicerar något så att personen dör. Eller assisterande dödshjälp, att läkaren skriver ut ett receot på en dödlig dos/substans tabletter som patienten sen får ta själv hemma. Jag måste erkänna att jag är för detta. Men mest för att jag tycker att en person har självbestämmande rätt över sitt liv. Alla föds vi med den fria viljan, därför måste det ju innebär att vi även har den fira vilja att dö när vi vill. Ok, detta funkar inte alltid. Jag tycker att det är jätte egoistiskt att ta livet av sig för att man är deprimerad eller har haft motgångar, skillnad på motgång och döende för mig. Just nu på jobbet är en en kvinna som sen i sommras varit inställd på att dö, hon har en obotlig diagnos, hon är till åren kommen, hon känner att hon levt sitt liv. Varje dag som går och hon ligger där och dricker mindre och mindre, samt kissar mindre och mindre, är en dag mot hennes vilja. Varför kan det inte bara finnas en snabb utväg så att patienterna inte behöver lida?

Jag är för den fria viljan, det är ett sätt att bevara självkänsla och integritet.

Inte värdigt att sluta sina dagar med en slang upp i muttan och en bajspåse på magen, liggandes på en luftmadrass där man blir vänd på var annan timme samt smörjd i arslet utav för dig en ökänd person... Det är inte det vackra döendet om vi säger så...

Akon – Angel

God Spritfylld Jul

Som vanligt åt jag för mycket. Känner just nu hur det bara kryper magsyra upp i halsen. För att summera dagen/kvällen. 08.50 gick jag upp. Aningen sent med tanke på att jag skulle duscha och piffa mig innan jag åkte till vena. Väl där en halvtimme senare så spisade vi risgrynsgröt med kanel och socker. Det var fantastiskt gott. Kommer alltid att vara lite av en julfavorit. Sen i osedvanlig ordning fick jag öppna mina julklappar. Fick mig en dvd-spelare, mikrofoner, kareokeskiva, halsband och choklad. Samt en HDMI kabel och en kofta. Inte alla som önskat sig en HDMI kabel :P

Uträttade lite ärenden och sedan var det dags för julmat. Det var sååå god Jansson. Godaste det här året :P Sen däckade jag. Kände bara hur ögonen inte orkade hålla sig uppe. Var ju tvungen att samla mina krafter inför jobbet. Har haft det jättemysigt på jobbet. Vi åt mat och böt julklappar med varandra. Så himla nice.

Men för mycket mat är för mycket mat. Och just nu står den mig upp i halsen! Jaja, bara att ladda inför morgondagens arbete.

En kul grej på väg till jobbet
Martin: Oki, var någonstans ska du av?
Andrea: Jag ska in där barnen kommer ut...


Boom boom boom

Det kommer massor med snö så här års. Men vad jag inte fattar är varför alla blir så förvånade? Vi har väll bott i Sverige hela tiden, ett land som ligger på en nordlig breddgrad och där kyla inte är något konstigt väderfenomen utan vardag?! Ändå blir det sånn hysteri. Är det bara för att folk har gått och tjatat om växthuseffekten? Snäll peka på det land som fått det varmare så kan ju alla bitttra "ikke-snö-älskande" människor flytta dit en gång för alla. Jag trivs med snö. Jag älskar snön. När jag var mindre så tyckte jag det var bästa årstiden, dels för jag var så blek och såg det som ett ypperligt tillfälle för kamoflage men också för att jag fyllde i den månaden.

Alla tjatade ju hela tiden om sommaren och att man kunde äta jordgubbstårta på sin födelsedag. Hatar jordgubbar. Eller nej det gör jag väll inte, men det är så överskattat att äta det på sin födelsedag. Av alla maträtter och desserter som finns så har människor sån brist på fantasi att de bestämt måste äta de förbannade röda jordgubbarna på sin högtidsdag. Pinsamt juhe. När det finns Pavlova, pannacotta, och massa andra härliga krämiga söta rätter.

Om en vecka är det julafton. Tyvärr så känner jag ingen julkänsla. Har för mig att jag inte gjorde det förra året heller. Men det är ju alltid trevligt att ses och äta god mat och skoja och skratta. Det brukar ju kunna bli en hel del sånt när släkten kommer ihop sig. Ett gäng med samma torra humor och ironiska undertoner. Kan bara tänka mig hur det måste se ut för någon utomstående att hamna i detta sällskap jag kallar min släkt. Huah!

Var ju dagen till ära ledig, vilket är en fantastisk lyx. Vet dock inte vad jag ska göra med tiden. Har slängt i två maskiner så jag ska väll ta och hänga dem. Har diskat och dolat. Kanske skulle baka julgodis. Eller gå upp på stan och hänga. Vore ju trevligt! Får se vad dagen har i sitt sköte, hon är ju trots allt 14, så ska det hända nått får det väll hända snart!

Cous-cous

(Lite balkantongångar bjuds det på idag)

Slobodan Salijevic – Kalasnjikov

När du äter....

Dagen började ju fantastiskt bra idag. Badhairday mössa my ass. Mitt hår stod åt alla håll och vrår när jag steg ur sängen. Inte för att det fanns någon tid att vara frustrerad eller att egentligen göra något åt det, slängde jag i massa gojs och tryckte dit ett gäng hårnålar. Resultatet blev väll inte top tio, men jag får väll vara glad så länge jag har hår. Lätt stressad över tidsbristen rusade jag in på jobbet. Konstatera att på västfronten intet nytt. Kändes som om jag knappt han träffa patienterna idag. Det är jobbiga dagar då jag känner mig låst vid datorn, och inte får möjlighet att ta mig tid att prata och lyssna på dem. Dem som jag faktiskt finns där för. Dem som jag tagit detta kopiösa studielån för.

Fantastiskt hur jag kan lura mig själv förr, att jag hade pengar. Det var ju inte mina pengar. Det var ju CSNs pengar. Och vilken dag som helst kommer det komma ett mail om att de vill ha tillbaka dem. Störtlöjligt juhe.

Och till råge på hela denna fantastiska dag så när jag kom ut ifrån jobbet upptäckte jag att någon stulit min kedja till cykeln. Tack så himla mycket. Precis vad jag behövde. Jippie!

Fick låna A's dogs igår. Det var en upplevelse. Har inte gått med bägge på promenad förut. Ett himla trasslande fram och tillbaka med koppel och hundar och kroppsdelar. Loot stack för mig också. Var borta några minuter bara, men jag han tänka en massa hemska saker under den tiden. Det var sjukt obehaligt. Jäkla jaktinstinkt i hunden där. A bjöd på stuvade makaroner som jag nog är beredd att säga är min favorit. Det är helt schwiningt gott. Vi käkade. Kolla film och skrattade. Haha. Hollywoodfruar är ett program jag inte ser på ofta. Men nog fn tar Maria Montazami priset "Henner vatten gick sönder", "åh en glas kall god öl". Hur tänkt kvinnan licksom?!

Nej jag tror minsann att mina glassrester ropar på mig!

....Jobbar du


Have you ever heard a song?

Det slog mig precis. Jag är snart 23 år gammal och kanske dör i morgon. Kan hålla med om att det låter en aningen dystert. Men så är fallet. Ingen av oss kan veta vad som kommer att hända bakom nästa krök. Och visst allt jag kan göra är att vara här och nu. Men vad är det? Och vem är jag?

Jag blir 23 år på söndag. Då har jag funnit på denna jord i 23 år. Jag har lärt mig krypa, stå, gå, prata, rita (sen om det är bra är väll en annan sak), tänka och känna. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Tänker tillbaka på alla människor jag träffat, alla killar man kysst och händer jag har hållit. Ibland har det varit händer som är mer erfarna än mina.  Händer som har burit, gnott och kramat. Som sen i sin tur håller i mina händer. Det är märkligt. Kanske inte för den med erfarenhet, den vet ju redan att den har varit med om en massa och kommer fortsätta vara med om en massa. Men mina bleka, onötta händer, de vet ju ingenting om världen. Det är konstigt vad mycket jag kan lära mig om en annan person bara genom att hålla i deras händer. Antingen för att de berättar en massa i samband med det, eller att jag funderar och fantiserar om vad som gjort sitt inpränt i huden.

Tanken på att dö skrämmer mig, det kan jag erkänna. Men jag vet inte om den skrämmer mig för att det är det okända eller för att jag känner att jag inte har fått uppleva. Alltså om det är slutet eller bristen på början som är skrämmande. Alla runt omkring mig skaffar barn, eller iaf känns det så. Det ploppar upp magar lite varstans så här års. Jag vill också en dag få uppleva det. Hur det är att skapa ett liv inom sig. Att bära på något som har en puls och en andning. Dem två sakerna som är grundpelare till liv.

Undra hur livet här på jorden skulle se ut om jag försvann? Hur skulle min familj reagera? Vem skulle mina vänner vända sig till för att diskutera killar, sex eller bakning? Jag tvivlar inte på att alla skulle klara sig utan mig, men undra just vad det skulle få för effekt.

Sen är man ju aldrig själv, även om det finns stunder då jag bara känner mig alldelles ensam och övergiven. Det var väll det som inträffade ikväll, eller nyss, när jag satt och kollade på serier på datorn och började stortjuta. Just det att ingen hörde mig gråta, och därav detta blogginlägg.

Det vore sorligt om jag inte gjorde allt jag kunde varje dag, varje andetag, varje steg för att leva tills jag dör.

That you wish would never end

Korvstubbar med champinjoner och pasta


Du behöver
550 g Falukorv
500 g krossade tomater med basilika krydda
200 g Champinjoner
2 dl Ost
Salt och Peppar
Pasta till 4 personer

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Skär falukorven i 3 cm tjocka skivor och fördela i en ungsäkerform. Häll de krossade tomaterna över alla korvstubbarna. Ansa och skär champinjonerna i fina bitar, blanda med ost. Smaksätt med salt och peppar. Fördela över korven. Mitt i ugnen i ca 15 minuter. Koka pastan enliget anvisngar till fyra personer.


Jag fick en känsla, jag börja pensla

Jobbat hela helgen. Ifall ni på stadens gator, torg och klubbar har undrat?!
I lördags så fick jag mina arbetskamrater att avnjuta Melodikrysset tillsammans med mig. Det var högst uppskattat ifrån min sida och en tradition jag tycker vi ska fortsätta med. Bäst då var öppningslåten. Det som efterfrågades var en geografisk plats. M uppbrister, men det är ju "jokkmokks-jocke" vart vare han var ifrån då?
Varpå fnitter och apskratt utbrister. Om det inte vore för det mörka skägget skulle jag tro att han är blond.

Senare på kvällen så befann jag mig hemma hos mina föräldrar och käka tacos. Mumsigt värre, smekte i oss saffransbullar också. Gissa vem som tog två? Ha, det var jag ifall ni inte förstod det. Hur som haver var ju någon tvungen att komma sist i Besserwizzer. Inte för att jag är smart men någon gång kan det väll gå dåligt också :P Vidare begav jag mig till S och M för att dricka vin. Där fick jag provsmaka åraglöggen med Saffran. Ja den var spännande som någon har lärt mig att uttrycka mig om saker som kanske inte var det godaste jag hade smakat. Frammåt småtimmarna rumlade det in folk på efterfest. Och vi fortsatte lyssna på musik och skråla. Då mitt i allt stök och garv så blev jag uppraggad av en tjej. Notera gärna nu i marginalen att jag förmodligen är det mest hetrosexuella bland mina kompisar. Sen att jag ibland kanske ser ut som en flata, det är ju en annan sak. Men tydligen så har jag chans på andra spelplanen också. Good to know!

Nu känner jag mig helt utarbetad. Men samtidigt känner jag mig väldigt lugn på insidan. Känns som om jag hamnat i någon form av inre balans för första gången på länge. Det är gött. Tryggt. Stark.

Vem är på på Music Quiz den 22/12 då?

Ja, jag rimmar på från undergroundnivå


Direction sky

Skulle kunna säga grattis och god jul andrea ifrån andréa. För det var vad som hände igår. Investerade i en ny FM radio och Mp3spelare till köket. Samt så köpte jag en helt ny soffa på IKEA. Hade ju trots allt arbetat ihop kvalpengar och så hade jag sålt de gamla sofforna. Det var skönt, för gamla soffor innebär gamla minnen. Nu finns de inte längre och kvar står jag och får börja om på nytt med min nya soffa. Sitter dock som på nålar och funderar på hur vi egentligen ska få in den på måndag när den kommer. Det är ju också ett gissel, måste befinna mig hemma mellan 17-21 bara för att budet kommer komma någon gång under den tiden. Det är ju störtlöjligt. Kan de inte ringa när de är på väg. Så man iaf kan få röra sig utanför bostaden, blir ju som att man är satt i husarrest. Planen var ju igår att vi skulle handla julklappar, jag och M. Det är ju halvsant iaf. Hon hade redan köpt några och kompletterade med några och har några kvar. Jag å andra sidan har bara köpt till mina småsyskon. Vilket ifs är en bedrift i sig. Kvarstår gör äldstemänniskorna hemmave.

Utöver soffan så hände en annan roliga grej. Passerade telefonbutiken på Krämaren i jakt på ett ATG ombund åt My för att hämta ut sin biljett. Då blev jag haffad av en telefonförsäljare. Och efter att ha spenderat en halvtimme där käftandes fram och tillbaka, han var väldigt rolig om än lite trög, så gick jag därifrån med en ny telefon och ett snabbare internet. Det enda som hände var att jag får betala 20 kronor mer i månaden och att jag sålde min själ till Djävulen, nej jag menar telenor i ytterligare 2 år. Det är ju sinnesjukt hur lätt han fick mig. Inte ens M försök att ta mig därifrån lyckades. Utan där stod vi bägge. Hon har ju dock nyss köpt en ny så hon var inte lika lättlurad. Min var ju ändå några månader och jag är inte helt nöjd med den.

Sen kom N och fick massage. Eller köpte massage, eller vad man nu ska kalla det när en man betalar för att en kvinna ger utav sin kropp till honom för betalning. haha. Han lyckades dessutom lura med mig till Max. Vill bara tillägga att det är både skitlångt och svinkallt att gå till Max i Converse. Nu vet jag för att jag har provat. Men va gott det var, bara chili cheesen var värd det. Fick fortsätta mina nattliga äventyr bort till Gvik för att hämta min strandsatta cykel. Och när någonstans i krokarna bestämde sig himlen för att öppna sig och släppa ner massa svinkallt fluffigt dun. Det var väldigt romantiskt och helt ok under andra omständigheter. Men sittandes på en cykel på andra sidan stan var det inget drömläge jag hamna i. Konstaterade dock snabbt att det inte var så många ute och att chansen/risken att bli våldtagen när det är -16 ute är lika liten som penis på förövaren i fråga. I snudd på obefintlig. Jag ska nog röra mig mer ute sent på kvällarna när det är kallt. Bara för att jag kan och att för att jag endast då kan känna mig fri i Örebro.

Hm, funderar på om jag skulle försöka få i mig nått innan jag börjar jobba. Är ju trots allt lite snällare med mat i kroppen. Undra sa flundra vad jag har hemma?

My dream is to fly over the rainbow so high.


RSS 2.0