Nej kanske inte...

Jag erkänner här med att jag är dålig på att fråga om hjälp.
Det är många faktorer som leder fram till detta. Dels är jag för stolt och vill bevisa att jag kan och duger. Något som känns viktigt för mig. Att bevisa för mina medarbetare att jag minsan är lika bra som dem. Därför kanske det tar lite hårdare på mig när jag inte kan sätta en infart t.ex. Något som är väldigt banalt och något som vi alla kan misslyckas med. För er som läser det är inget konstigt att misslyckas med detta, då ni förmodligen inte ens har satt en i hela erat liv. Men för mig som har förväntningar på mig som är utöver denna värld, då tar det emot när jag ser kärlet brista.

Sen är jag så sjukt rädd för ett nej. Konflikter är inget för mig. Det är nått som har förföljt mig genom hela livet. Ifall man har frågat en person om hjälp eller om en tjänst och denne har sagt nej, har det knytit sig i magen (och inte på det bra sättet). Det är som att någon lastar flera kilon med sten över mig. Jag är sån som person att jag ställer upp för alla runt omkring mig, om jag inte kan göra nått själv hjälper jag till att hitta någon som kan det. Det är iaf bilden jag har av mig själv.

Därför gjrode det mig så ont när jag gjorde allt jag skulle och lite till för att bevisa att jag kan mitt jobb ikväll. Och sen står mina arbetskamrater och muttrar för att de inte har någon journal att skriva inte kontroller i.. Jag hade prioriterat ner det på min lista. Men tydligen var det högst på deras lista. Vid överrapporteringen brast det och jag börja grina. Men fyra arbetsdagar i ryggen, tre dagar och en kväll, fanns inte mycket till stål i denna superwoman.

Nu har jag tryckt i mig två ägg, pratat av mig till MK och satt på Navy CIS. Nu ska nog den här kvällen ordna upp sig också!

Amen

Förkortningarnas landsting

Har dagen till ära gått ALERT utbildning. Som förenklat är omhändertagande av akut sjuk patient på sjukhuset. Tänkte därför ägna dagens inlägg till att ge er en snabbrepitition i detta ämne. 

A - Airways
På svenska blir detta Luftvägarna. Detta är första steget och det som, om det är ett hinder, är mest livshotande. Det du ska göra är att lyssna efter andningsljud, kontrollera ifall det är nått i mun, svalg eller i halsen. Om ja, ta då för gud skull ut det! Har patienten snarkande andning är det ett tecken på att tungan fallit back i svalget och täpper till luftvägen. Vissa fruar upplever även detta fenom hos sina respektive, men då är det bara att ge en stark knuff i sidan så rullar de över (förhoppningsvis) på sidan. Men vid en medvetslös patient kan det vara bra att göra ett hak/käklyft. Då tar du ett grepp om käklinjen och skjuter den rakt uppåt så patienten får ett underbett. Du hör när du gör rätt för då försvinner det snarkande ljudet (om inte patient slutat andas helt dvs). Om du har tillgång till en svalgtub (hårt plastföremål som ska hålla undan tungan), trä då för guds skull in det i munnen. Men endast på den medvetslöse patienten. Koppla på 15 liter syrgas på en andningsmask med tillhörande reservoar (plastpåse för maximal syrgasinadning). Ev om patienten inte orkar dra andetagen själv så assistera med att blåsa in luft, med munnen eller med Rubens blåsa (sån de alltid använder sig av på Cityakuten).

B - Breathing
Detta är då (In)Andningen. Det vill säga om patienten nu har fri luftväg, får den i sig nått syre? Det hänger i hopp med om patienten orkar dra egna andetag också. Här kan vi mäta syremättanden i blodet för att försäkra oss om att hjärnan får tillräckligt med syre. Om icke så kommer patienten drabbas av syrebrist och hjärnskador även om denne vaknar upp så småning om. I detta steg lyssnar vi på lungorna, med ett stetoskop (återfinns också i Cityakuten). En lungauskulation som det heter skulle kunna ge oss svar på om patienten har vätska i lungorna eller om den inte andas med bägge lungorna. Vi kollar därför även på om patienten drar korta eller magdjupa andetag, om denne andas med båda sidorna. Räkna även hur många andetag patienten tar på en minut. Har patienten en snabba andning och är medvetslös kan det vara ett tecken på att denne kompenserar för att cirkulationen inte räcker till.

C - Cirkulation
Är detsamma på svenska som på engelska. Nu är man ute efter att fastställa hur kroppens Cirkulation beter sig. Vi mäter blodtrycket, som ger oss ett systoliskt (övertryck/ hjärtats pumpförmågan) och ett diastoliskt värde (undertryck/hjärtats viloförmåga). Så om man har ett högt diastoliskt värde (viloläge) får ju inte hjärtat någon vila. Därför är det farligt att gå runt med ett förhöjt diastoliskt tryck ( > 90), för det tröttar ut hjärtat. Ett lågt systoliskt värde (pumpförmåga) tyder på att det inte finns nått att pumpa runt/att hjärtat inte orkar pumpa/att motståndet i blodkärlen är dåligt. Vanligt med ett för lågt blodtryck om patienten har sepsis (blodförgiftning), blöder invärtes eller är uttorkad. För att häva ett lågt tryck ger man inom sjukvården vätska in i blodet via en PVK (perifier venkateter/infart/nål i armen). Hemma så kan man äta lite mera salt och se till att dricka mera vätska (ej kaffe/alkohol då det är uttorkande). Vi mäter även pulsen, den som man kan ta på handleden strax under tummen eller på halsen under käkbenet. Har patienten puls på handleden är det bra, har den dock bara puls på halsen är det fara och fä och behöver hjälp av proffs omedelbums (helst ambulans 918 eller 915)! Man kan även mäta den kapillära (de minsta kärlen, där blodet byter håll) återfyllanden, detta gör man genom att trycka på ovansidan nageln och mäter hur lång tid det tar innan den återfår sin ursprungsfärg. Tar det mer än 2 sekunder är det ett tecken på att patienten inte mår så bra cirkulatoriskt. På detta steg är det praktiskt att ta lite blodprover (för det kommer doktorn ändå att villa ha svar på sen när de nu har masat sig in i bilden). Om patienten är varm är ju en temp inte så dum att ta. Helst ska det ju vara i arslet, men om man nu inte har tillgång till vare sig arsel eller arseltermometer så duger örat bra.

D - Disability
För detta steg finns inget bra svenska ord. Utan det handlar om ifall patienten har några Brister i sitt tillstånd. Om nått avviker ifrån det "normala". Här lyser man med ficklampa i ögonen och ser hur ögonen reagerar (detta gör bara läkarna på Cityakuten men i sverige gör även sköterskorna det). Det vi tittar efter är och se att pupillen drar ihop sig när det kommer ljus, samt att pupillerna reagerar likadant samt är lika stora och jämna. Vi noterar även vakenshetsgraden på patienten. Här kan man använda sig av olika skalor. AVPU fick vi lära oss idag.

A- Awake, vaken och pratar
V- Voice, reagerar på min röst
P- Pain, avvärjer sig ifall jag gnuggar denne i bröstet eller trycker bakom örsnibben
U- Unresponsive, patienten regarera inte och är medvetslös och okontaktbar

Det viktigaste att kontrollera i alla fall, och speciellt vid medvetandesänkta patienten är ett blodsocker. Ett snabbt stick i fingret ger oss svar på sockernivån i blodet. Något som alla diabetiker kontrollerar nästan dagligen. Ett lågt blodsocker leder till aggresivitet (har vi inte alla upplevt det?), slöhet, okontaktbar, kramper, kallsvettig.

E - Exposure
Är patienten Utsatt för nått som gör att den beter sig, eller har insjuknat. Vi lyfter på täcket och förvandlar patienten till en blottare. Inte riktigt så illa. Men man kikar på huden och övrig vävnad om det syns några blödningar eller skärsår eller dylikt.

Förutom att traggla ABCDE hela dagen konstaterade jag att sjukvården är överöst av förkortningar för diverse ting. Det är ssk, usk, dr/min, MEWS, MIG mm.
Var jag inte taggad på att rädda liv innan så är jag definitivt det nu.

Amen

Dagens låt Radioactive . Kings of Leon


Someone to hear your praires

Mycket lyckad och trivsam spelkväll igår.
Lekte charader för hela slanten.
Och drack vin, det känndes idag.
Svängde dem lurviga på Harrys.

Varför har vi krumilurer i örat?
Antingen så är det en missbildning som visade sig göra att vi hörde bättre.
Och därför kom undan fara oftare än de utan krumilur.
Last man standing hade alltså krumilurer.
Eller så var det Gud som tyckte det var gulligt och samtidigt praktiskt...
Om detta så tvistar de lärda!

Vad ska man göra nu då?
Är väll först nu jag vaknat till, eller vad jag ska kalla det.
Sovit till KillBill2 och ätit smörgås.
Dock ej på samma gång.

Dansade jag och sjöng med till Tommy tycker om mig igår ?

Amen

Sometimes I fell like throwing my hand up in the air

KiBoxen i måndags blev emot en för mig okänd person.
Men hon var jätte trevlig och jag tror vi förstod varandra och våra dåliga kondisar.
Hur som haver blev jag svett och lite lagom tagen.
Pasata med räksås på det. Mumma.

Idag är en mörk och regning dag.
I lördags fyllde min farmor år, 67 blev hon.
I tisdags fyllde min mormor år, 71 blev hon.
Detta är två kvinnor förutom min mamma som lärt mig en massa.
Två personer jag ser upp till och som jag vill alltid ska finnas i mitt liv.
När jag var lite var min värsta mardröm att någon av dem skulle dö och jag fortsatte leva.
Det är rätt sjuka drömmar för en 9 åring.
Men sån är jag och kommer nog alltid att vara.

Farmor ville inte bli firad. Mormor hyllade vi med långbord på Kina Muren och buffé.
Det var mycket trivsamt och mättande. Men inbillar mig att jag åt alldelles lagom med mat.
Det fann ju trots allt en efterätts buffé att sätta tänderna i med.
Blev bjuden på bio som tack för hjälp med flytt.
Det blev Resident Evil . Afterlife  i 3D
Jag kan öppet erkänna att jag inte fixar the element of surprise
Om någon satt bakom mig och undra vem bruden med EP anfallet var så här är hon.
Jag hoppa, nöp tag i min kompis i hopp om skydd mot zombies.
Filmen över lag var bra, men splatter och annat gosigt.
Aningen många lösa trådar och lite snabbarbetat manus.
Men blod är alltid blod.

Fullt upp på jobbet. Fanns tid till reflektion över en sängbäddning.
Jag kan erkänna att jag är en väldigt hypad person.
Men samtidigt är jag inte stressad. Dock tror jag att jag kan göra andra stressade.
Sån här är jag alltid oavsett om jag är på jobbet eller privat.
Jag tycker om att ha saker att göra, gärna flera saker samtidigt.
Kirurgen funkar för mig därför att det hela tiden finns nått att göra.
Jag behöver bara få till en prioritetslista så inget missas.

Tog och låna en hund efter jobbet och sprang.
Det var inte vilken hund som helst, det var Loot.
Alledelles underbara och coola Loot.
Bäst var när jag satte henne i cykelkorgen och hon slänger upp tassarna på kanten och lutar sig tillbaka.
Som om hon inte gjort annat.
Sen på spåret så uppförde hon sig också.
Rusade runt av lycka, men kunde ändå lyssna när man ropa på henne.
Så himla lydig och fin.
Jag vill också ha en.
När Ole går bort blir det en lite voffe. Det är ett som är säkert.

Jag ska få klippa mig idag och jobba.
Ain't I a lucky one?

Amen


You make me wanna shout!

Hade mig en näradöden upplevelse när jag cyklade hem ifrån mor och far härom kvällen. Mörkt som ett sotararsel var det, och upp på vägen vem tror ni kommer då om inte herr Grävling. Alltid intressant med vilda djur på nära håll. Men jag vet inte om jag vill ha dem i ekrarna på cykeln? Speciellt inte med mig på den. Så vad tror ni att jag gör? Jo jag börjar vissla på den, som om det vore en katt. Om inte en kattusling lyssnar när jag kallar på den är det ju högst tveksamt att en grävling gört. Men hur som haver fortsatte han löpa över vägen och in i Venaskogen. Lite fränt var det ändå, att se en som rörde sig och inte som hade chekat in en trappa upp med benen i vädret och stel som en pinne.

Apropå det där med grävlingar så kom jag och tänka på det där med invandring igår. Det var väll det att jag och mamma gled in på ämnet. För oss är ju invandrare någon som kommer till Sverige och bosätter sig här utan att vara här ifrån så att säga. Precis som det skulle vara om jag eller hon flyttade till vilket annat land som helst. Det lustiga är att både hon och jag har stött på norrmän, bosatta i Sverige men inte från Sverige, som har svårt för "alla dessa invandrare!". Men om hela vitsen med invandring är att du flyttar på från ett land (utvandring) till ett annat (invandring) borde ju norrmänen räknas som invandrare i Sverige då med... Varför kan vi inte vara tydliga med vad det är vi menar egentligen. Om man nu inte förstår det somaliska kulturen, eller den afganska eller den bosniska. Varför kan man inte vara tydligen med det? Eller är det så att man inte förstår någon annan än en själv? Men hur går det då med att försöka uppmåna jämdställdhet? Ska alla rätta sig efter mig då, eftersom jag är den som har mest rätt..?! Mycket handlar om värderingar och om förutfattade meningar. Jag är för jämställdhet, men jämställdhet och att underlätta är två skilda saker. Och jag är en annan person än tex min granne, oavsett etnicitet. Så är det och kommer förbli, det kan vi inte ändra på oavsett om vi "gillar olika". För det är också någt vi tänkte på igår, jag och min mamma.. Jag och hon gillar inte alla. Men det har inget med etnicitet att göra. Om det inte är så att pedofiler, våldtäcksmän, bimbos och Charlotte Perelli/Hanna Hedlund-Stenmarck räknas som etniciteter. Så vi kom iaf fram till att vi inte kan ställa oss bakom "gilla olika" just för att vi inte gillar alla. Då faller ju hela grejjen med det. Jag kan inte förstå vissa afrikanska traditioner som könsstympning, men å andra sidan tvivlar jag inte på att de inte kan förstå traditionen julbord i en månad innan julafton (som vi har i Sverige). Så det jämnar ut sig. Och det handlar ju i slutändan inte om att göra alla lika utan att acceptera varandra. Och där tror jag att alla politiska partier har misslyckats!

Det blev en väldigt lång monolog, ska dra och träna nu. Se om jag kommer på nått mer eller utvecklar den.

Amen

Dagens låt Shout - The Kingsmen

RSS 2.0