Sometimes I fell like throwing my hand up in the air

KiBoxen i måndags blev emot en för mig okänd person.
Men hon var jätte trevlig och jag tror vi förstod varandra och våra dåliga kondisar.
Hur som haver blev jag svett och lite lagom tagen.
Pasata med räksås på det. Mumma.

Idag är en mörk och regning dag.
I lördags fyllde min farmor år, 67 blev hon.
I tisdags fyllde min mormor år, 71 blev hon.
Detta är två kvinnor förutom min mamma som lärt mig en massa.
Två personer jag ser upp till och som jag vill alltid ska finnas i mitt liv.
När jag var lite var min värsta mardröm att någon av dem skulle dö och jag fortsatte leva.
Det är rätt sjuka drömmar för en 9 åring.
Men sån är jag och kommer nog alltid att vara.

Farmor ville inte bli firad. Mormor hyllade vi med långbord på Kina Muren och buffé.
Det var mycket trivsamt och mättande. Men inbillar mig att jag åt alldelles lagom med mat.
Det fann ju trots allt en efterätts buffé att sätta tänderna i med.
Blev bjuden på bio som tack för hjälp med flytt.
Det blev Resident Evil . Afterlife  i 3D
Jag kan öppet erkänna att jag inte fixar the element of surprise
Om någon satt bakom mig och undra vem bruden med EP anfallet var så här är hon.
Jag hoppa, nöp tag i min kompis i hopp om skydd mot zombies.
Filmen över lag var bra, men splatter och annat gosigt.
Aningen många lösa trådar och lite snabbarbetat manus.
Men blod är alltid blod.

Fullt upp på jobbet. Fanns tid till reflektion över en sängbäddning.
Jag kan erkänna att jag är en väldigt hypad person.
Men samtidigt är jag inte stressad. Dock tror jag att jag kan göra andra stressade.
Sån här är jag alltid oavsett om jag är på jobbet eller privat.
Jag tycker om att ha saker att göra, gärna flera saker samtidigt.
Kirurgen funkar för mig därför att det hela tiden finns nått att göra.
Jag behöver bara få till en prioritetslista så inget missas.

Tog och låna en hund efter jobbet och sprang.
Det var inte vilken hund som helst, det var Loot.
Alledelles underbara och coola Loot.
Bäst var när jag satte henne i cykelkorgen och hon slänger upp tassarna på kanten och lutar sig tillbaka.
Som om hon inte gjort annat.
Sen på spåret så uppförde hon sig också.
Rusade runt av lycka, men kunde ändå lyssna när man ropa på henne.
Så himla lydig och fin.
Jag vill också ha en.
När Ole går bort blir det en lite voffe. Det är ett som är säkert.

Jag ska få klippa mig idag och jobba.
Ain't I a lucky one?

Amen


Kommentarer
Postat av: Kompisen

Jag gillar the element of surprise!

2010-10-08 @ 18:49:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0