Onsdag 13/4
Sista dagen på grundutbildningen. Känns både skönt och vemodigt. Det är verkligen nått särskillt med nya gruppkonstellationer. Det är fränt. Har kännt mig allt ifrån missanpassad till mitt i smeten. Konstigt. Men men. Alltid är det väll någon som ska vara de odd one out. Nu är kursen över och jag får återgå till vardagen. Inte längre några trerätters eller få mat tre gånger om dagen. Gratis och dessutom god mat. Jag är inte så grinig eller kinikig. Fasiken det är kokt/lagad/stekt mat. Ät och var glad! Nu äntligen ska jag få återgå till jobbet. Det känns också så himla bra. Bara att samla energi inför framtida långpass på natten. Galet många nätter i rad väntar. Men först...
London. Idag, om några timmar lyfter vi. Jag och min mor åker till London. Bara vi två. Två flygrädda på darriga SASvingar. Det kommer bli en upplevelse. Återkommer väll med ny info antingen under resan eller på måndag.
Idag btw. Vart det lite spontant Music Quiz tillsammans med The Slatt. Det var sjukt trevligt och roligt och vi kammade ihop 36 pinnar. Vajjert. Det roliga var dock efteråt. Vi hade ju ätit som vanligt och delat på en flaska vitt, som vanligt. Sen hemma hos mig satte vi oss i soffan, jag tvätta av mig sminket och S prata på om nått. Då inser hon att hon inte hade betalat för min del av maten. Och då inser jag att det hade ju inte jag heller. Vi hade rest oss, lett åt servetrisen. Gått till garderoben, småpratat med garderobieren om allt och inget. Skojat och tagit god tid på oss med att få på oss jackorna. Sen cyklat hem till mig. Ingen av oss hade betalat. Vi hade tagit en springnota. Vi fick då så dåligt sällskap att vi i ilfart slängde på oss ytterkläder och kasta oss upp på cyklarna. Trampade på utav sjutton. Guppen och hindren i vår väg susade förbi som fartstreck i en film. Vi cyklade mot rött, cyklade där vi inte fick cykla och korsade både vägar och rondeller. Med andan i halsen struttade vi in på Harrys med kreditkorten i högsta hugg. Aldrig har vi tagit oss så fort till Harrys. Jonas bara skratta åt oss och sa att vi hade ju kunnat ringa så hade det fixat sig på annat vis. Men men. Nu hade vi i alla fall gjort rätt för oss och kan återkomma som stammisar med ett gott samvete.
Slutet gott allting gott.
Visynsimarshallensskugga-Amen
London. Idag, om några timmar lyfter vi. Jag och min mor åker till London. Bara vi två. Två flygrädda på darriga SASvingar. Det kommer bli en upplevelse. Återkommer väll med ny info antingen under resan eller på måndag.
Idag btw. Vart det lite spontant Music Quiz tillsammans med The Slatt. Det var sjukt trevligt och roligt och vi kammade ihop 36 pinnar. Vajjert. Det roliga var dock efteråt. Vi hade ju ätit som vanligt och delat på en flaska vitt, som vanligt. Sen hemma hos mig satte vi oss i soffan, jag tvätta av mig sminket och S prata på om nått. Då inser hon att hon inte hade betalat för min del av maten. Och då inser jag att det hade ju inte jag heller. Vi hade rest oss, lett åt servetrisen. Gått till garderoben, småpratat med garderobieren om allt och inget. Skojat och tagit god tid på oss med att få på oss jackorna. Sen cyklat hem till mig. Ingen av oss hade betalat. Vi hade tagit en springnota. Vi fick då så dåligt sällskap att vi i ilfart slängde på oss ytterkläder och kasta oss upp på cyklarna. Trampade på utav sjutton. Guppen och hindren i vår väg susade förbi som fartstreck i en film. Vi cyklade mot rött, cyklade där vi inte fick cykla och korsade både vägar och rondeller. Med andan i halsen struttade vi in på Harrys med kreditkorten i högsta hugg. Aldrig har vi tagit oss så fort till Harrys. Jonas bara skratta åt oss och sa att vi hade ju kunnat ringa så hade det fixat sig på annat vis. Men men. Nu hade vi i alla fall gjort rätt för oss och kan återkomma som stammisar med ett gott samvete.
Slutet gott allting gott.
Visynsimarshallensskugga-Amen
Kommentarer
Trackback
