Take a walk on the wild side

Nu är den äntligen här. Och som vi har längtat att kylan ska slå till. För nog är det alltid så att vädret kan vara hur milt som helst dagarna innan, men så fort den första knallen slår upp sina stolpar kryper kylan över Örebro och det mellan -10 och -20 grader i luften. I år är inget undtag underteckand såg till att ta på sig 50 % underställ till och med. Taggad/pälsad till tänderna begav jag mig ut för att söka lyckan. I år var det ina strumpor jag varpå jakt efter, utan ifår var det för ovanlighetens skull en stor burk med mintchokladhonung samt päronkojak och hallonfudge. Me like it a lot. Gott ska det vara. Eller fint ska fint ha ;)

I går var en spontan dag från början till slut. Vaknade vid 11, upptäckte då 8 missade samtal samt nykomna meddelanden. Dags att berätta att jag lever. Blixtvisit med snabbfika, alltid lika trevligt tumme upp på den. Upp på stan för att luncha med mor'a min. Blev en pasta för oss. Mumma. Och som vanligt så stalkar en viss Blom oss så fort vi ska ut å käka. Slår aldrig fel. Snappade upp att det var berglagsbor i stan också, så slog en pling till mormor och morfar för att hänga med dem. Och vilket häng det var, ungefär hela Köpmangatan från torg till torg. Fick höra deras historia om myntburken som hunden hade slagit ut, sen fick varenda kassörska på Vågen gallerian höra samma historia. Undra om de förstod den? Sedan fick jag lite kvalitetstid för mig själv. Strosade runt i gångarna på stortorget. Det är för mysigt.

Två roliga iaktagelser. Dels kryper det fram en massa äldremedelålders tanter, spackalde till tänderna (och då menar jag bokstavligen läppstift på löständerna), deras finaste örhängen som gör att deras redan slappa örsnibbar hänger ner till bröstvårtorna. På toppen av detta har det letat fram och dammat av sin pälsjacka, modell lång eller modell kort spelar inte så stor roll i detta läge, utan vittsen är att du har din finaste och minst malätna päls på dig när du går på Hindersmässan med rullatorn i högsta hugg och dina nyuttagna hundralappar viftandes framför dig. Allt för att vinna kampen om de där specialpriset på korv, eller få köpa 14 par strumpor för 100 kr, eller investera i ett par nya fårskinnstofflor (eftersom de du köpte förra året är mystiskt borta "Demens Ab").

Iaktagelse # 2 blir alla lustiga hattar. Min mamma och pappa brukar ta priset annars. Mamma med sin lapplandsinspirerade stickade mössa med rödaktiga toffsar/flätor som dinlgar ner på bröstet, å sen pappa som tyckte att han gjorde ett kap på OKQ8 i Funäsdalen då han investerade i en riktig skotermössa. En sån där som har pälsinvädnigt och runt öronlapparna. Öronlapparna som kan knäppas uppe på huvudet eller bara få dingla fritt runt hängkinderna. Ni förstår vad jag menar. Det roliga med hans mössa är att han är så nöjd med det, och att han lyser som ett barn så fort det blir kallt och han får använding för den oavess sammanhang. En sak om du strosar uppe i bergslagen, åker utför på gränsen till Norge eller är i Ryssland och åker skoter. Men när du ska och storhandla på ICAMaxi Eurostop, DÄR FOLK KÄNNER DIG ELLER ÄNNU VÄRRE KÄNNER DIN DOTTER, är det inte lika kitchigt längre! Hur som haver är jag innerst inne glad att mina föräldrar har hittat varsin mössa som de både trivs och är varma i <3

Men hur som, på marken dök det upp ett par riktiga orginall till mössor. Dels var det ju pälsmössorna som hörde till tanterna jag berättade om ovan. Sen mitt i allt mörkt och grått dök det upp en tant, eller en dam, låt oss säga en kvinna i någons medelålder. Hon var iklädd grön rock med snirkligt (liknande runskrift) mönster på. Till denna ensemble hade hon matchat med oranga arbetarhandskar, i äkta varslig färg. Och som kronan på mästervärket hade hon en grön flecemössa med oranget lurv i, detta såklart i varsle nyans. En sådan riktig iögonfallande färg, en sån som får en att fundera på om det är näthinneavlossning man har eller bara en väldigt skarp färg. Denna kvinna syntes lång väg då hon dessutom var över ca 1,80 öh. Galet utmärkande. På nått vis väldigt befirande och en skön kontrast till de tidigare ättikstanterna. Men det är nog just detta, denna underbara kontrast som jag gillar. Härligt är bara förnamnet.

På marken träffa jag en förvirrad bosniska modell kort. Så det blev spontanfika på väster. Efteråt fick jag för mig att gå iväg till svettfabriken och daska av mig några extra kilon, eller nått i den stilen. Svettades iaf ut en skvätt överflödigt vatten. Sedan han jag bara hem innan det plinga i luren igen. Denna gång var det Plupp å Ägget som ville ha sällskap. Så jag fick dricka öl och äta Arnold Palmer på en torsdag. Lyckliga mig. Somna sedan i en uppvärmd och bekväm säng med härlig utsikt. Jag vann denna dag kan man säga!

Men nog om mig berätta mer om Er?!

Vi syns i marshallens skugga!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0