Easy come, easy go

Är det någon som sett garderoben där jag kan få hänga ifrån mig mina känslor?
Har inte gråtit på väldigt länge. Kände mig inte ens sorgsen igår, bara väldigt bestämd.
Så himla typiskt. Tjej träffar kille och tvärtom, och man tror att allt är bra.
Sen en dag är det helt plötsligt ingenting. Vad jag göra för fel?

Känns just nu som att det jag rör vid inte blir till guld direkt. På sin höjd kattguld.
Det ser bra ut på ytan men skenet bedrar... Det måste ju ha med mig att göra då detta inte är första gången det händer mig. Visar sig alltid en massa skit under ytan efter att jag gnuggat lite.
Kan inte bara alla killar i dräglig ålder utan en massa föräldraproblem skriva en rad till mig.
Enligt min mamma är det bra om ni är läkare, har körkort, tycker om sport och är uttåriktade.
Enligt mig räcker det med att ni är snälla och frammåt.

Har dock ett väldigt stimulerande jobb att gå till. Känns riktigt bra.
Men undrar varje dag vem hon i arbetskläder med passerkort är som tittar på mig i spegeln?
Känner mig fortfarande lite som praktikanten. Har inte riktigt slagit mig att jag jobbat där i 6 månader.

Måste skaffa mig nått att se fram emot...Oslo, London. Give it to me!


Kommentarer
Postat av: Thunder

London...vi måste boka snart så vi har ngt att se fram emot

2011-01-07 @ 23:17:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0