Måndag är en bra dag att börja på
Idag är det tisdag, så ni brighta människor kan ju räkna ut att, måndag nästa vecka är det en ny start. För jag missade ju gårdagens "nystart". Janet och hennes mamma har kommit igång, så grymt duktiga!
Själv befann jag mig i limbo. Först och främst var jag tvungen att åka ifrån Köping, vilket kändes vemodigt. Nu är det verkligen som att man är där på besök. Det är konstigt. Vespade iväg till skolan på syrrans moppe, vilket var en upplevelse, helt sanslöst hur jag kan vara så dålig. Ifall någon såg nått som såg ut som en stel kärring på röd vespa så var det jag. Jag erkänner gladeligen det.
Efter det underbara semenariet , som vår grupp fulkomligt ägde, så vespade jag hem för att plugga lite. Flöt på bättre än det gjort någon utav de andra dagarna. Funderar på att skita i att plugga mer utvecklingspsykologi, känns som att det är dags för lite kognition eller krishantering. Kan behöva lite av det!
Kvällen gick åt till klanmöteme MaryKay. Måste inflika att jag brukar känna mig fresh, men när jag sitter där så gör sig allt snunsk påminnt. Att jag hade finnar i hela ansiktet som en hormonstin trettonåring eller att mitt hår var fetare än Bregotts senaste. Och för att inte tala om mina kläder, kunde verkligen inte passa in där. Så idag är det fix och trix som gäller. Måste piffa till mig lite :) Det var mer än konstigt med alla applåder också. Helt sanslöst vad man kan känna sig malplacerad. Gaaaaaaaaaaah!
Det känns verkligen inte som att det här kommer gå vägen. Har kanske sagt så förut men det här är första gången som jag verkligen känner att det kommer skita sig. Kan ha att göra med just allt skit som hänt runt omkring. Att kastas mellan hopp och förtvivlan är inte dikret något som är bra för karraktären. Och jag hade behövt lite sån de senaste veckorna.
Har skjussat min syrra till bussen, så nu sitter jag och myser med Mix Megapol. SKa nog slå till på lite te :)
For all the time we spent together forever just gets better. Håller på att smälla av. Är alldelles till mig av förväntan. 10 dagar kvar... :)
overanout
Själv befann jag mig i limbo. Först och främst var jag tvungen att åka ifrån Köping, vilket kändes vemodigt. Nu är det verkligen som att man är där på besök. Det är konstigt. Vespade iväg till skolan på syrrans moppe, vilket var en upplevelse, helt sanslöst hur jag kan vara så dålig. Ifall någon såg nått som såg ut som en stel kärring på röd vespa så var det jag. Jag erkänner gladeligen det.
Efter det underbara semenariet , som vår grupp fulkomligt ägde, så vespade jag hem för att plugga lite. Flöt på bättre än det gjort någon utav de andra dagarna. Funderar på att skita i att plugga mer utvecklingspsykologi, känns som att det är dags för lite kognition eller krishantering. Kan behöva lite av det!
Kvällen gick åt till klanmöteme MaryKay. Måste inflika att jag brukar känna mig fresh, men när jag sitter där så gör sig allt snunsk påminnt. Att jag hade finnar i hela ansiktet som en hormonstin trettonåring eller att mitt hår var fetare än Bregotts senaste. Och för att inte tala om mina kläder, kunde verkligen inte passa in där. Så idag är det fix och trix som gäller. Måste piffa till mig lite :) Det var mer än konstigt med alla applåder också. Helt sanslöst vad man kan känna sig malplacerad. Gaaaaaaaaaaah!
Det känns verkligen inte som att det här kommer gå vägen. Har kanske sagt så förut men det här är första gången som jag verkligen känner att det kommer skita sig. Kan ha att göra med just allt skit som hänt runt omkring. Att kastas mellan hopp och förtvivlan är inte dikret något som är bra för karraktären. Och jag hade behövt lite sån de senaste veckorna.
Har skjussat min syrra till bussen, så nu sitter jag och myser med Mix Megapol. SKa nog slå till på lite te :)
For all the time we spent together forever just gets better. Håller på att smälla av. Är alldelles till mig av förväntan. 10 dagar kvar... :)
overanout
Kommentarer
Trackback
