andreamelord

Helgen som försvan skulle detta också kunna kallas. Det blev ståhej och partaj med Ässet i fredags. Vi gick ut och hängde på Pitchers. Träffade konstigaste paret, som typ firade 15 årig bröllopsdag eller liknande. Mannen i förhållandet härja och hade sig. Jag fick mest ont i huvudet. Det har varit ett genomgående tema sen förra veckan, att jag har ont i huvudet. I övrigt kommer jag inte ihåg mycket av helgen. Blir väll så när man festar, att jag måste kurerara mig i flera dagar. Allt jag vill just nu är att trycka på paus. Känns som att livet rinner ifrån mig och att jag inte gör något vettigt av tiden jag har här. Vart är fjärrkontrollen i click när jag behöver den?

Känner att jag har varit allmänt konstig och inkonsekvent de senaste dagarna. Ber om ursäkt till min omgivning att jag inte har någon ork. Men jag kan inte alltiv vara på topp, och jag har inte heller alltid lust att leva. Även om det var länge sen jag kände att jag inte hörde hemma här, inte sen jag var runt 15-18 år, Det är väll kanske för att det förväntas av mig att vara förståndig och gå framåt i utvekligen. Men det verkar inte vara nått för mig det.

Kolla på Tonårsliv, en serie på svt. Det är sorligt vad vissa människor går igenom utan att det uppmärksammas. Kännde instinktivt att blir det inte akutsjukvård för mig så är det att jobba med personer med ätstörningar. Vet inte vad det är men nått i det är det som lockar.

Idag har jag mest mått dåligt, inte psykiskt. Utan fysiskt, riktigt läbbigt. Hoppas inte att det är någon symtom på nått. Hade övningskörning på ambulansen, lyckat värre. Älskar att köra bil. Det är great. Fick beröm både av Vesslanc och av brandkillarna som jobbade dagen till ära. Körde sönder en pinne, man jag hävdar att han förtjänade det.
Applåd Tack