Ett ögonblick i sänder
Första dagen på praktiken avklarades igår. De nio timmarna flög förbi i ett rasande tempo. Intrycken var många och efter ett dagspass känndes det som om jag hade varit där i en vecka. Det är sjuk (haha) roligt och jag trivs så. Inte den typ av avdelning jag vill vara på. Men inga större fel på den. Har gjrot en massa pill och plock med mediciner och hängt dropp. Bädda sängar och fikat.
Min kropp höll på att krash efter passet, släpade mig dock ut ur sjukhuset runt 4-tiden. Lyckades övertala min mamma om att jag behövde får vätska och få upp blodsockret. Blev en fika på Rosalis Deli. Mums. Jag tog tiramisu och mor käkade morotskaka. Den var grym. Insåg att jag aldrig har bakat det, så det får bli mitt nästa projekt. Blev hemma själv under kvällen, tog tag i skolarbete som jag skjutit upp. Satt och knepa och knåpa med det. Lagom till säsongspremiären av "House" kom mor och far hem. Det är en sjuklig fascination för denna serie som vi delar inom familjen. Mysig men sjuklig. Spontanbesök ifrån MK. Oslagbart spontant!
Ny dag, nya tag. Har inte helt kommit in i att gå och lägga mig kl 22 och gå upp kl 5. Det var dock lite lättare i morse. Även om tiden för uppstigning är utom all acceptans. Förstår inte hur folk kan klara en hel livstid, 40 år, med att göra så. Eloge till de! Dagen flöt på i vanlig takt, stressad med andra ord. Runt 12-snåret dök min pappa upp på avdelningen. Många tankar flög genom huvudet på mig innan han sa sitt ärende. Jag han tänka att han eller mamma hade drabbats av nått så det skulle vara tvugna att läggas in på kirurgen. Vilket skulle bli kompicerat på många sätt. Hälften av det var rätt. Mamma hade drabbats av svåra kramper under morgonen och blivit hemskjussad från jobbet. I samråd med pappa beslutade de att åka in till akuten och tur var det. En njursten på 7 mm är tydligen påväg genom hennes urinsystem. Samtidigt som jag tycker det är jobbigt att se någon av mina föräldrar sjuka är det en fascination inom mig som växer. Det är nyttigt och bra att ha sett symtomen , och skapa sig en klinisk blick.
Han inte mer än ta mig hem och äta så tvärsomande jag på soffan. Han inte ens se klart på det inspelade "Merlin". Och min ärthjärna till pappa (ibland) raderade filen, lagom till när jag vaknade och insåg att jag missat slutet. Attans! Efter någon timmes navelpet ska jag nog ta och sova lite. Är sjukt sugen på nått, godis?
Min kropp höll på att krash efter passet, släpade mig dock ut ur sjukhuset runt 4-tiden. Lyckades övertala min mamma om att jag behövde får vätska och få upp blodsockret. Blev en fika på Rosalis Deli. Mums. Jag tog tiramisu och mor käkade morotskaka. Den var grym. Insåg att jag aldrig har bakat det, så det får bli mitt nästa projekt. Blev hemma själv under kvällen, tog tag i skolarbete som jag skjutit upp. Satt och knepa och knåpa med det. Lagom till säsongspremiären av "House" kom mor och far hem. Det är en sjuklig fascination för denna serie som vi delar inom familjen. Mysig men sjuklig. Spontanbesök ifrån MK. Oslagbart spontant!
Ny dag, nya tag. Har inte helt kommit in i att gå och lägga mig kl 22 och gå upp kl 5. Det var dock lite lättare i morse. Även om tiden för uppstigning är utom all acceptans. Förstår inte hur folk kan klara en hel livstid, 40 år, med att göra så. Eloge till de! Dagen flöt på i vanlig takt, stressad med andra ord. Runt 12-snåret dök min pappa upp på avdelningen. Många tankar flög genom huvudet på mig innan han sa sitt ärende. Jag han tänka att han eller mamma hade drabbats av nått så det skulle vara tvugna att läggas in på kirurgen. Vilket skulle bli kompicerat på många sätt. Hälften av det var rätt. Mamma hade drabbats av svåra kramper under morgonen och blivit hemskjussad från jobbet. I samråd med pappa beslutade de att åka in till akuten och tur var det. En njursten på 7 mm är tydligen påväg genom hennes urinsystem. Samtidigt som jag tycker det är jobbigt att se någon av mina föräldrar sjuka är det en fascination inom mig som växer. Det är nyttigt och bra att ha sett symtomen , och skapa sig en klinisk blick.
Han inte mer än ta mig hem och äta så tvärsomande jag på soffan. Han inte ens se klart på det inspelade "Merlin". Och min ärthjärna till pappa (ibland) raderade filen, lagom till när jag vaknade och insåg att jag missat slutet. Attans! Efter någon timmes navelpet ska jag nog ta och sova lite. Är sjukt sugen på nått, godis?
Kommentarer
Trackback
