Förloraren - eller den duktiga som inte vann

Omtentan gick inte hundraprocentigt som jag hade tänkt mig.  Det som stör mig mest med ovan nämnda tenta är det faktum att jag inte ska bli forskare. Inte ens i min vildaste fantasi så har jag tänkt mig att bli forskare. Jag kan inte se spänningen eller det roliga i det. Tycker det är jättekul att det finns människor som tycker det är givande och gärna jobbar så på heltid. Ingenstans kan det berättigas att jag måste pausa min utbildning eller inte vara kapabel till att fullfölja den pga att jag inte ser vad som är grounded theory eller innehållsanalys i en text. Jag kan knappast bli en sämre sjuksköterska pga av denna brist. Handlar inte mitt framtida yrke om närhet, förståelse för individen, omvårdnad av sjukdom och patient?

Såg "Bucketlist" med M igår. Börja fundera på hur livet kommer se ut när jag är 89 år. Har förthört mig lite bland överlevande släktingar, den äldsta är inne på sitt 90:e jordevarv. Förutsättningar för ett  långt liv är utstakade. I släkten har vi även diabetes, grav demens, alkholproblem, hypertoni, hjärtsvikt och cancer. Glädjeskutt. Gotta catch them all! Innan mitt förstånd ska jag skriva en lista över saker som ska gälla kringa mina insjuknanden och bortfall. Inga intuberingar, och görs det sker det på egen risk. Är det så att mitt hjärta stannar så stannar det av en anledning, återuppliva EJ, med andra ord. Men det hör väll också till ålderdommen, att indivden i säg förlorar sin rätt att utrycka sig utan att klassas som mentalt sjuk.

Det är Melodifestivalen på tv. En folkfest enligt vissa och en landsplåga enligt den andra hälften. Jag har nog inte riktigt valt sida än. Det är fascinerande tanke att massa människor i Sverige sitter och kollar på tv samtidigt. Lördagsmys är ju aldrig fel det heller. Att få dricka cola och krypa ner i soffan med täcket i famnen och datorn i knät. Bidragen sofar är väll under viss kritik. Eller bidrag nummer ett i hela tävligen var bra, hon kan sjunga och var söt. Kläderna var ett nedköp. Men det är ju möjligt att de kan norpa lite på den svindlande budgeten vi slängt in pengar på när vi betalt tv-avgift.  Bidrag nummer två var en ren och skär Jimmy Jansson kopia, men visst Alcazar-komplex. Jag och mor undrar när han ska komma på att han är lagd åt det andra hållet. Bidrag nummer tre, slow låt, konstiga toner, eller är det jag som är tondöv? "Rockbidraget" nummer fyra, upplyftande och klassiskt. Trevliga att titta på, men vaddå "motorn hackar" ? Bidrag nummer 5 är en jazzig och svängig bilåkar-låt. Plus att Emila är typ hur söt som helst att titta på. Att bidrag nummer 6 inte tröttnar, eller mer att Alcazar verkar ha gjort melodifestivalen till sin personliga familjetradition. Introt kändes som en ripp-off Ace of Base, eller är jag den enda som anser att det forna 90-tals bandet lever igen? Bidrag 7, klockren rakt igenom. Ingen kan gå in på scenen och se helt muppig ut i motoriken och komma undan med det. Bidrag 8 lät som en öststats låt alternativ Greklands bidrag i eurovisionsslager finalen. Inte riktigt hennes stil, kanske därför det funkar i tre minuter. Petra Mede är klockren som programledare, kan inte hon ta över äckel-Hannas jobb på trean.I like nunne kostymen som hon drog på sig efter Alcazar låten. Rakt igenom programmet bör hon överlämningar och introduktioner som hon inte gjort annat. Som klippt och skuren för det. Snälla låt det bli fler år, fler kanaler, fler program. Mer Petra Mede til folket.

overandout

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0