andreamelord

Hyrde hem filmer igår. Låg och små snyfta för mig själv. Kollade på "Alfie". Värsta mansgrisen, men på nått vis så kände jag ändå för honom. Sorgligt liv att leva i en så snygg kropp. All heder åt Jude Law. Det måste vara en kosntig känsla att, någonstans undermedvetet, ha en massa kvinnor världen som tänker på en och drykar en. Även fast de inte träffat honom in person. Skumt på nått vis. Har även nu insett att Mr Law måste vara största storrökaren, då han rökar i nästa alla filmer jag sett honom medverka i. Det är sjukt. Är ju inte direkt som att alla hans karaktärer måste röka?! Insåg även under filmen att jag inte fått blommor av en karl på evigheter, senast var nog av morfar när jag tog studenten. Jag älskar blommor, inte sånna jag måste ta hand om utan mer sånna som någon har plockat i hop själv och som jag får slänga efter några dagar med gott samvete. Detta kom jag på då karaktären Alfie köpte blommor åt en äldre dam för att vöeraska henne, och hon överaska honom tillbaka genom att ligga med en kille som var yngre än honom ( till saken hör att han inte är gammal själv). Ordet vi söker är "paradoxalt". Tror jag. Jag fick ju iaf nästan en anledning av att använda det i min blogg. Kan jag ju verka lite smarate än min hårfärg vill utge mig för att vara.

Under min moviekväll kom jag även till insikt med att livet är för kort för att slösa bort och att jag måste leva varje dag som att den vore den sista. först då har jag kommit på livets mysterium. För om jag går runt hela livet och är rädd för att saker ska hända mig kommer jag aldrig riktig ha levt. För enligt mig är det skillnad på att leva och vara levande. Det får bli mitt midsommarlöfte, då jag inte har något nyårslöfte. Fast jag borde väll inte vänta med att leva, utan ska göra det redan från och med nu, just i detta ögonblicket!

My sa nått klokt igår på telefon ifrån Hedemora:
"Du förtjänar en kille som är mogen, vet vad han vill och som dyrkar dig, fast på ett lagom sätt"

Applåd - Tack!