andreamelord

Uppskattar verkligen de små sakerna i vardagen för tillfället.

Som att spontant åka ner till Borås över helgen och strosa runt, dricka vin i goda vänners sällskap och ligga och dega och kolla på film. Har ni tänkt på hur härligt det är när himlen är alldelles klarblå, termometern visar bara några minusgrader och solen värmer en med sina strålar så att vinterkylan glöms bort. Hur gött är det inte att vara ute då? Hur glad är jag att jag bor i Sverige och får uppleva det?

För någon vecka sen, på en ledig dag, tog jag mig en promenix bort till Rynningeviken. Det var strålande solsken, några enstaka moln och i övrigt klarblå himel. Det var livskvalitet för mig att kunna sätta mig ner i några sekunder och bara låta solens strålar värma mina annars frostbitna kinder. På min promenad såg jag nått så charmigt. Det var ett äldre par, där kvinnan hade röd kappa och svart basker. Hon stod och posade för sin make i solskenet som tog ett eller flera kort på henne. Sedan när de skulle fortsätta sin lunchpromenad sträkte han ut sin hand för att stötta henne så hon inte skulle halka på någon isfläck. Jag blev så oerhört berörd av det jag såg. Det var det mest uppriktigt och mest kärleksfulla gest jag sett på länge. Det var då som nått inom mig brast. Grät en skvätt då rädslan kom över mig om att jag kanske kommer blir gamal och gaggig själv. Att jag inte kommer ha någon som sträcker ut sin hand och stöttar mig när jag har det tungt.

Som min pappa sa till min mamma i ett tidigt stadie av deras fortsatta liv tillsammans. "När vi blir gamla ska vi mata duvorna i slottsparken". En sån line kan också få mig att bryta ihop och bli alldelles varm inombord på samma gång. Det innebär ju att man lovar någon att man ska bli gamla ihop, att man fortfarande kommer orka mata duvorna och att man alltid kommer finnas där och erbjuda sin hand för stöttning.

Vad jag gör och vem jag är egentligen har jag nog inte kommit på fullt ut! Jag vet att jag tycker om vissa saker mer än andra. T.ex. anser jag att det smakar gott med fiskbullar i dillsås, blodpudding, potatisgratäng, panerad fisk med kall sås. Jag ryser vid tanken på mögel i alla dess former och färger, likaså ormar. Hoppar till i ren rädsla ifall en geting kommer nära eller om jag hör steg bakom mig när jag går ute sent på kvällarna. Det finns inget som kan få mig på så bra humör som musik, vilket är ett stort intresse i mitt liv utan att jag kan kalla mig geek. Likaså tycker jag det är trivsamt med filmer, att bara kunna sitta still i några timmar och titta på när bilar sprängs eller pojken som får flickan. Är det någon som har nära till ett skratt är det jag, dels att jag bjuder på mig själv men också att jag älskar att få skratta riktigt ordentligt och länge - vilket jag för det mesta kan göra åt Jonas Gardell, Seinfeld eller någon annan skicklig och underhållande "stå-uppare". Då jag har svårt för att få orden att komma i rätt ordning när jag läser, så gör jag gärna inte gärna det, men har fastnat för Twilightböckerna och tycker att vampyrer är fräna. Kanske inte när de glittrar. Och någonstans långt där inne i mig finns det ett sportintresse, som i bland blommar ut när det är stora mästerskap och när livet står på spel. Jag är en jäkel på att baka om jag får sägar det själv, så det där med matlagning lämnar jag med varm hand över till någon annan.

Och kanske är det där som jag står nu... Jag behöver någon som kan laga mat i stället för mig och som gärna ser när bilar sprängs eller när Bruce Willis kryper runt i blodigt linne!

BTW oneliners rules!