1/6
Jag var lycklig och taggad i morse. Var ute och sprang en 6 km runda i solljuset på förmiddagen. Begav mig sedan på möte, som var mer eller mindre intressant. Humöret började dala. Kom då på att det var bäst å hämta ut mina järninjektioner. Och där på Apoteket var det ju kö som vanligt, nå så djävulskt. Så jag började sms med R. Nått jag inte skulle ha gjort. För där tog den historien slut. Å kvar stod jag. Förvirrad och disträ försökte jag avhysa kommentarena och tjaffset ifrån farmaceuten. Sa bara till henne att jag inte orkade bry mig utan att jag bara hade tid idag att hämta min medicin och att jag inte hade något emot att betala 1300 pix för nått som egentligen skulle kostat mig 4000 riksdaler. Utanför apoteket försökte jag sopa ihop min heder och självkänsla. Kändes bara tomt inombords. Fördrev tiden med bekräftelse ifrån vänner och bekanta att jag minsan gjort rätt...
Trotts detta känns det bara tomt.
Kan ju nästan tro att jag skulle få igen för den där skyliften jag gick under för några veckor sen... Ska nog inte köpa en triss, kan ju sluta med att jag blir skyldig svenska staten pengar... Hua!
Orkar inte, hade behövt sova idag. Lätt å vara efterklok.
Se upp så kanske vi syns!
