andreamelord

Gaah, jag skakar av adrenalin. Hade ett extra insatt avdelningsmöte idag. Då det känns ohållbart och anarkistiskt på min avdelning som jag jobbar som sjuksköterska på. En avdelning jag har gått på som student i två omgångar, där jag inte kände mig välkommen utav alla som student men ändock valde att söka mig till då kirurgi är det roligaste som finns. Det är utmanande, det händer mycket. Ja ni förstår. Hur som haver har jag nu jobbat där i ett halv år, eller sen september. Det är längre än jag minns det, för att det är kul. Det är utmanande och det är ett högt tempo som får dagen att gå snabbt.
   Från och till har det varit problem och tungrott. Tydligen är detta en nish som Kirurgen har, men så är det då och det är ju bara att tugga i sig. En månad tillbaka i tiden så hände nått, det blev anarki och tandagnissel. Samtidigt dog chefens pappa och hon blev frånvarande på avdelningen, även om hon var där. Och det är nått vi får ha förståelse för, för det är vad man är värd att få när något dyl inträffar. Oavsett om du är städerska, chef eller undersköterska/sjuksköterska. Om dessa två fenommen har med varandra att göra vill jag låta vara osagt men tidsmässigt så infaller de samtidigt. En frustration bubblade upp på avdelning och vana sjuksköterskor tänker söka sig efter annat jobb och vissa undersköterskor gör avdelningen till ett rent helvete.
  Jag bad då chefen att vi skulle ha ett extrainsatt avdelningsmöte. Därav sammanstrålningen idag. Vi återgav lite av det arbetsmiljöarbete vi har dragit igång. Visade på vad som har hänt och vad som är gammalt och bara har dammats av. Tog upp vad som kommer att ske under hösten. Allt för kommunikationens skull. Vi kommer ha utbildningsdagar och dessa kommer vara förlagda till måndag tisdag. Då var inte det bra enl vissa. För de som jobbar helgen blir det ju en jättelång helg och vissa hade saker inplanerat. Men so what? Livet är inte rättvist och nu ska vi träna på det.
   En undersköterska lyfte för 711 gången att vi inte hjälper till och att vi bara sitter vid datorn. Men vilka är vi? Och vad är det "vi" faktiskt gör vid datorn?! Sedan togs det upp att vi stänger dörren om oss för att få vara ifred ifrån undersköterskorna och för att låtsas inte höra när det ringer på en sal. Och att hon minnsan fick ta alla ringningar när hon jobbade. SLUTA GÖRA DIG TILL ETT OFFER! JAg svarar på ringningar och jag gör mitt sjuksköterskearbete. Jag svarar för helvete på ringningar på andra grupper. Det är inte så jävla märkvärdigt och så svårt. Vi jobbar väll tillsammans med samma mål? Eller?
  Ska nog i nästa vecka föreslå att vi sätter upp en lista med alla medarbetares namn på och så får man dra ett streck när man svarat på en ringning eller två när man städat sköljen eller två när man delat medicin och tre när man dokumenterat. Herregud ska det vara så svårt att kommuniciera med varandra, vi är väll för i helvete vuxna människor!