Rinnit vare.

Det var då förskräckligt vad det ska dropp om näsan. Kände att det stack och gnodde i näsan när jag var hemma hos mammi och pappa tidigare i kväll. Tog mig en springtur som gick som vanligt, inga konstigheter mer än lite dåligt flås. Men det är svårt att skylla på tillfällig allergi, när bristande flås infinnit sig hela livet.
Sedan hände något när jag kom hem. Det var precis som att något i näsan brast. Nös konstant, och om och om igen. Sedan började takdroppet. Det bara rinner om mig. Droppar här och droppar lite där. Droppade till och med lite på patienterna. Känner mig inte så het heller när jag håller på med något aspetiskt och känner hur snoret rinner ner längs amorbågen. ÄCKLIGT!

Har tagit alla tabletter jag har kommit över under kategorin "Förbättrar dina chanser att överleva som allergiker"


Tur jag har så vänliga kollegor som hjälper till och rulla pappers/torkar som ska stoppa upp det värsta rinneriet. Och som dessutom bjuder på LCHF kaka. Smaskens. Borde dra igång. Iaf testa en vecka och se hur det är och känna smaker och inse mina brister.

Snart fredag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0