andreamelord

Tiden går fort när jag har roligt. Nu har det gått två år, å lite till sedan jag började på kirurgen. Känns som att det var igår, dock har jag väll mer erfarenhet och ett annat lugn än då. Kommer ihåg ifrån introduktionssamtalet med chefen Eva att jag frågade om dem avrundade avläsningen på blodtrycksmanschetterna uppåt. Haha vilken korkad fråga så här i efterhand. Hennes min var väll ungefär densamma som jag förtjänade.

Nu sitter jag här och funderar på om jag gör rätt val. L känns självklar så det är väll inte den typen av existentiella frågor jag drabbas med. Utan mer vart jag är på väg som sjuksköterska. Om ambulansen är det som kallar på mig? Om barn passar mig? Om det verkligen är dags för medicin? Om jag är klar med kirurgin helt? Mycket frågor få svar. Tiden får väll utvisa vart jag går.