Lördagskaos

Har för första gången hjälpt till och haft passtelefonen. Ingen stående ovation direkt men ändå en skön ansvarskänsla. Lite småsnurrigt blev det. Och kan milt erkänna att lite choklad hade gjort mig lenare i truten frammåt eftermiddagen.

Längtar efter hjärtat och en kram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0