andreamelord

Vågade.. Jag bara gjorde det.. Jag snörade på mig löparskorna och begav mig ut på årets första (men inte sista) löprunda.

Avverkade 5,5 km lite hastigt och lustigt. Även om jag mellanåt hade gått fortare så är jag ändå stolt över mitt dagsverk.

Hade skönt ont i halsen av flåsandet. Njöt av nära-naturupplevelsen. Njöt av att ha hittat egentid.

Som grädde på moset blev jag tillfrågad att jobba natt. Flyger på moln av lycka. Tänk att några timmar på fel sida dygnet kan göra mig på gott humör.

Nu lire tvätt å sedan en nap.

Känner mig instängd, eller inte ifred. Nått utav dem två.

Känslan av att inte få göra något när man egentligen inte orkar göra nått och man skyller allt på sin partner.

Och är inne i en låg svacka nu där jag inte känner mig hemma i mitt eget hem, utan som mer på besök. I kombination med att mitt bankkort gav upp och jag inte hade några likvida medel att röra mig med. Ångest.

Tur att jobbet är kul. Skratta får man iaf göra någon gång per pass. Och tack gode för att få jobba lite nätter. Som balsam för själen.

Efter mastodont vecka på 6 pass var äntligen ledigheten här. Roadtrip upp till björnrike på 7 timmar med stambo.

Åkte via Dalarna å Mora och Falun. Kul att se den delen av landet. Och vilken kontrast det är mot 08-området. Hälsade på en nybliven icaägare i Mora. Fick sitta i deras fikarum 1x1 m :) mys.

På väg upp såg vi både varning för: älg,skoter,ren,ko och skidåkare. Men inget av det snubblade vi över.

Framme i stugan njöt vi av att inte behöva sitta bredvid varandra axel MIT axel. Packade upp skidkläder och pjäxor. Redo att användas. Torsdagsmaten bestod av tacos. Denna oklanderliga fjällenklassiker.

Fredag bjöd på massa åka. Vurpade cirka 4 gånger. Inget dramatiskt mer än kroppskontakt med snön. Tog mig ner för blå så väl som isiga svarta. Stolt över mina bedrifter. Mumsade staropramen och hamburgare vid brasan i värmestugan. Ute var det -10 och sol med småvindar på toppen.

Lördagsmys med mera skön åkning. Fick mig lite tips från privattränare i utförs. Slutade ramla efter det och började uppskatta skidåkningen lite mer. Lunch bestod av cesarsallad och mer öl samt vispgrädde med varm choklad till efterrätt. Kvällsmys i stugan med earth hour tema. Blev visst lite fångarna på fortet. Otroligt länge sedan jag såg nått utav det. Kul att se att inget förändrats....

Söndag blev fort måndag och idag är det tillbaka till jobbet...

Igår hade vi en missförståndsdag i stambo huset. Kändes som att hela kvällen gick åt till småtjaffs. Och hur kommer man ur en ond spiral, inte bara som att jag kan ställa mig upp och säga att vi släpper det och sedan vara lycklig?!

Hatar att vara osams med stambon. Vi blir osynkade i mellanåt. Å då riktigt ordentligt osynkade.

Han vill inte prata. Tycker jag överdramatiserar allt. Jag blir sårad och vill förstå och behöver prata om det. Jag blir riktigt ledsen när jag blir sårad och har då svårt att vända och bli glad.

Gaaaaaaah.

Mannen hjälpte mig att bleka ner håret i helgen. Det ser både hemskt och coolt ut på samma gång. Kan ha ångest å ena sidan att det är flamingofärgat just nu (då rött inte ger upp taget om mitt blonda hur lätt som helst). Å andra sidan är det coolt och en del av det charmiga med mig just nu. Att jag licksom inte bry mig.

Har haft en kanonkväll på jobbet. Känts bra från början till slut. Ser faktiskt fram emot helgen.

Imorgon är jag Gräsänka för första gången i stamboet. Undra vad jag ska hitta på då? Mellomys med mig själv?

Trodde i min enfald att jag var immun mot influensa. Efter alla säsonger i vården. Men det är väll så sant som det var sagt... Även solen har sina fläckar.

Kroppen bröt ihop i söndags med halskrupp och smygande feber. Absurt hur fort jag kan bli utslagen. Och sedan hur utslagen jag har varit.

Återhämta mig inte fören idag. Så nu är jag feberfri utan Alvedon i kroppen. Snorig som en slemmig torsk, och slemhosta. Men enligt min mening inte smittsam längre. Så imorgon är det tillbaka till jobbet.

Inser nu när jag är pigg att jag inte orkat tagit tillfället i akt och virkat lite. Suck. Kommer väll en dag för allt.

Har promenerat en timme med svärmor och B man. Vi är nu utslagna både jag och voffen. Ska börja förbereda maten snart. Överraska min stambo med ett friskt intryck. Eller så frisk jag kan verka med en hög av snorpapper bredvid mig.

:)

Hemmafrun har hunnit: hämta hem hunden från svärmor, varit förbi bolaget, tvättat och torkat fyra maskiner, lagat lunch till sig själv samt bakat biscotti till trapphusets glädje.

Hur kan jag ha sån energi idag då mina depåer var på noll i förrgår?

Borderline? Schizo? Periodare?

Det är nästan så att jag själv får wipflashskador av mina humörssvängningar...

För många kockar brukar det ju heta. Tror att jag har en släng av det, fast i mitt fall är kockarna: ny stad, nytt jobb, ny inriktning, nytt sätt att dela lägenhet på, en lång kall och mörk vinter, p-stav, inga vänner (än) i nya staden, alldeles för länge sedan jag fick träffa mina gamla vänner.

Alla dessa "kockar" har resulterat i nått som kan liknas med depression. Gråter ohämmat när jag ser min sambo, när någon på jobbet gör nått fint för mig, när jag pratar med dem där "hemma", minsta motgång... Är ett gråtmonster. Måste ge all heder åt min sambo som är världens ängel och tröstar mig på ett sätt som jag behöver och inte varit med om från en kille tidigare. Han ordinerade att jag måste åka till Örebro idag och träffa dem där (i hopp om att sluta gråta).

Några mer tips?

Första passet på egen hand på jobbet är avklarat. 100 % överlevnad och 100 % nöja mams&paps. På väg hem i kollektivets tecken.

Längtar efter Börje och min alldeles egna L.

Mer kärlek till folket.

Hade en personlig kris i lördags och tvivlade på vem jag var. Hemskt va det. Grät inte men hade en klump i magen.

Tur det blev söndag och att jag insåg att jag är bättre än så. Hade en jättegullig handledare i söndags, mig :)

Då står jag här och blev irriterad för att jag missade tricken och måste vänta 6 minuter till nästa.

Hm... Hur fort kan man bli sthlmare?

6 minuter är ju ingenting. Men det är väll i kombination med att ha jobbat över, blivit överkörd på jobbet och inte haft någon rast ( samt ett lättare adrenalinpåslag under en patients LP läs bigassnål in i ryggen mellan kotorna).

Längtar bara hem till kärleken!

Skönt att vara hemma igen. Kändes toppen att vara i Örebro/Kumla över helgen. Men lika rätt kändes det att komma hem!

Mannen tillaga en pizza igår som var übermumsig. Trots ett missöde med rödvin över mina kokböcker (vilket enligt mannen bara gör dem charmigare) var middagen en succé!

Det är ett hån att tillaga wienerbröd/croissanter/munkar/bullar 06.15 på Alviks station!

Efter att ha varit med varandra varje dag sen i december börjar vi tröttna. Haha. Kanske inte riktigt så illa som det låter men vi båda känner att vi behöver vårt space. Från att ha varit två personer som hade mycket egen tid och även uppskattade större delen av den tiden, till att vi ser varandra varje morgon när vi vaknar och varje kväll när vi går och lägger oss. Det är påfrestande. Kan bara känna i mellan åt att jag vill ha tyst. Inte känna att jag behöver prata eller ställa intelligenta frågor (för tro mig dem börjar ta slut). Haha.

Men sen har vi den sidan då vi upptäcker nya saker hos varandra. Love it!

Bromma mamman har så stor bil att den inte får plats i parkeringsrutan som hon inte ser - så att hon tvingas att ställa sin SUV på trottoaren på sne...

Okristerligt tidigt att ställa klockan på 05.30. Lider varje morgon och undrar vem fn som har satt alarm och inte har mage att stänga av det...

Vi är sånna myspuddingar. Lagade mat när jag kom hem så det skulle vara klart. Benen och ryggen kändes som den höll på och vittras sönder. Men bättre att göra allt direkt innan jag sätter mig. Pratade med Mysen om våra livs små bekymmer och åt. Sedan kom det. En lite vil på det här. :) "Bara till 19". 19 kan lätt bli 20. Lyckades somna en skvätt. Blev sedan till att gå en promenad och flytta på bilen.

Imorgon är jag ledig. Ser fram emot det. Sovmorgon?

Observation: om någon uppmärksammat att behov av påfyllning i espressomaskinen finns vore det fint om någon även såg över spillbrickan och sumpfacket och bönorna. Och att någon gjorde nått åt det vid identifierat behov.

Slutpläderingen för ägodelarna har börjat. Vi hånar, motiverar, avväger, jämför, tvekar, kastar, lagrar och smusslar undan våra tingest.

För varje kartong som öppnas packas 2/3 delar ner i en ny gemensam kartong ned saker vi vill spara på men inte ha i lägenheten.

Jag försöker pränta in i min stambos huvud att tupperwear är bra och gamla glasslådor är skabbigt. Allt jag får igenom får jag sedan höra emot mig.

"Detta är kitschen-wär och det är dyrt och jag har förmodligen fått det av någon gammal död släktning"

Fighten fortsätter....

En vecka av stamboliv har förflytit. Stambo ja, det är nått jag svängde ihop i morse dvs stockholmssambo :)

Denna vecka ha består av renovering från morgon (11.30) till kvällen. Allt ifrån målning till grovgöra med att sätta ihop tusendelarpusslet aka vårt nya kök från Kvick. Vi har bråkat och kommit fram till att vi inte har någon bra kommunikation när det kommer till renoveringsarbete. Utan jobbar effektivast på egen hand var för sig. Så min roll förutom målningen denna vecka har beståt: i att langa vatten till svärfar, dra ut sladdarna genom hålet till diskmaskinen (mycket viktig roll jag hade där) samt läsa alla instruktionsböcker. Jag är sååååå viktigt! Det är den genomsyrande känslan just nu. Haha. Skämt å sidor så är det nog bara för mig att erkänna att jag inte är något vidare händig när det kommer till byggnationer. Kanske därför jag aldrig trivdes i trädlöjden. Haha

Ikväll vankas middag hos svärmor. Vi båda saknade Börje så att det var tvunget att åtgärdas på något vis. Och mat är ju alltid trevligt!

Då var sista passet gjort. Och det med blandade känslor. Har varit många upp och ner. Haft våra tunga perioder då jag fått kliva åt sidan för att få luft och reflektera - och vi har haft våra lugna som nu då vi hinner njuta av varandras sällskap och gotti gotti.

Aldrig har jag vetat vad ett pass skulle ha i sitt sköte mer än att jag visste att vad det än var så skulle vi klara av det och komma ut levande på andra sidan.

När jag började jobba trodde jag inte att det var en "bitter" nattsköterska jag skulle bli. Men här sitter jag, och den erfarenheten rikare!

Det bästa med alt tror jag ändå är att jag inte är fullärd än. Utan att jag har allt att upptäcka kvar!

Tack den här tiden 39 an. Tack mina stöttepelare på natten! Å särskilt tack till Mickis för drinkboken - skall träna tills nu kommer och hälsar på mig!

Tack!

Rödbetsallad min nya lilla favorit på julbordet. Mums!

Kan inte få nog. Nu leder nära med att lägenheten är tom och klar för nästa hyresgäst att flytta in i.

Ska bli så skönt!

Ska bara klara mig igenom helgen först! Storkalas och nyår!