Hoppas ändå på ett lyckligt slut


September – Vem ska jag tro på


Have you ever heard a song?

Det slog mig precis. Jag är snart 23 år gammal och kanske dör i morgon. Kan hålla med om att det låter en aningen dystert. Men så är fallet. Ingen av oss kan veta vad som kommer att hända bakom nästa krök. Och visst allt jag kan göra är att vara här och nu. Men vad är det? Och vem är jag?

Jag blir 23 år på söndag. Då har jag funnit på denna jord i 23 år. Jag har lärt mig krypa, stå, gå, prata, rita (sen om det är bra är väll en annan sak), tänka och känna. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Tänker tillbaka på alla människor jag träffat, alla killar man kysst och händer jag har hållit. Ibland har det varit händer som är mer erfarna än mina.  Händer som har burit, gnott och kramat. Som sen i sin tur håller i mina händer. Det är märkligt. Kanske inte för den med erfarenhet, den vet ju redan att den har varit med om en massa och kommer fortsätta vara med om en massa. Men mina bleka, onötta händer, de vet ju ingenting om världen. Det är konstigt vad mycket jag kan lära mig om en annan person bara genom att hålla i deras händer. Antingen för att de berättar en massa i samband med det, eller att jag funderar och fantiserar om vad som gjort sitt inpränt i huden.

Tanken på att dö skrämmer mig, det kan jag erkänna. Men jag vet inte om den skrämmer mig för att det är det okända eller för att jag känner att jag inte har fått uppleva. Alltså om det är slutet eller bristen på början som är skrämmande. Alla runt omkring mig skaffar barn, eller iaf känns det så. Det ploppar upp magar lite varstans så här års. Jag vill också en dag få uppleva det. Hur det är att skapa ett liv inom sig. Att bära på något som har en puls och en andning. Dem två sakerna som är grundpelare till liv.

Undra hur livet här på jorden skulle se ut om jag försvann? Hur skulle min familj reagera? Vem skulle mina vänner vända sig till för att diskutera killar, sex eller bakning? Jag tvivlar inte på att alla skulle klara sig utan mig, men undra just vad det skulle få för effekt.

Sen är man ju aldrig själv, även om det finns stunder då jag bara känner mig alldelles ensam och övergiven. Det var väll det som inträffade ikväll, eller nyss, när jag satt och kollade på serier på datorn och började stortjuta. Just det att ingen hörde mig gråta, och därav detta blogginlägg.

Det vore sorligt om jag inte gjorde allt jag kunde varje dag, varje andetag, varje steg för att leva tills jag dör.

That you wish would never end

Girl you're amazing just the way you are

Här sitter jag och är sjuk. Men vem bryr sig om det egentligen?

Gick till jobbet, bara för att jag hade svårt att rigna och sjukanmäla mig på en A-tur. Kändes inte helt schysst mot mina arbetskamrater. Gick därför till jobbet med feber och hosta/hesthet. Lagom där visar det sig att jag ska vara alltiallo under dagen och ej behöva ronda. Efter hejjaropningar av arbetskamrat så sjukanmälde jag mig och gick hem. Väl hemma hade jag svettningar och hjärtklappning till följd av fysisk aktivitet.

Nu har jag blivit bedömd av en för övrigt trevlig DSK på OP-vårdcentral. Jag har ett virus i luftvägarna och det kommer att ge med sig. Ska få lite hostmedicin. Jippiee. Det bästa som finns.

Har tydligen lurat mig själv sen i somras. Det är konstigt att jag ska vara den sista som fattar när nått händer i mitt eget liv. Förmodligen så ger jag bort en liten bit av min inre glöd till dig varje gång vi har setts. Jag har investerat i någon som inte vill investera i mig. Du ljög för mig, du sa att du inte tyckte jag var snygg, du lämnade mig. Du har inte visat på nått vis att du ångrar detta förens nu. Enligt alla borde jag bara gå och aldrig mera träffa dig. Det känns dock hårt, vi får väll ta en dag i taget och se vart det tar vägen. Jag är ledsen och kommer nog att för alltid vara ledsen för det som hänt även om det inte är mitt fel.

Tragiskt nog är det bara dig och en målare som jag pratat med idag. Eller hört av iaf. Ha tragiskt.

Mina vänner säger att jag behöver hitta mig själv igen, och kunna klappa mig själv på axeln och inte söka bekräftelse ifrån idioter. Deras ord. Tvivlar på att mitt inre jag finns i dammet i hörnet inne i garderoben. Så nu är planen den här, vattna blomman som ser mer död ut än levande och sen släpa denna mer döda än levande själ till Apoteket för att hämta ut lite hostmedicin.

When you smile, my whole world stops and stares for a while...


Jag har famlat i mörket med i dig såg jag ljuset

Imellan åt räcker inte lilla jag till. Då kan jag behöva någon som lyfter mig.
Som tur för mig så finns ni där ute. Ni som gör mina dagar lite lättare att genomlida.
Tillsammans med er har jag kunnat skratta istället för att gråta.
Men också fått gråta ut och bli tröstad av.
Utan er vore jag inte den jag är idag och ska förbli i framtiden.

Det är er jag kan ta en öl med.
Ni som står ut med att förlora mot mig i biljard.
Dem som följer med mig på bio, och kanske håller mig i handen om det är läskigt eller asflabbar med mig när det är roligt.
Er jag kan vara mig själv inför.
Ni som känner mina svagheter och braiga sidor.

Älskar mina vänner!
För att inte få en fjortis kontrast på detta blogginlägg tänkte jag försöka mig på lite seriösare tongångar.



Oki, första lediga dagen ifrån min arbetskamrater sen förra söndagen. Det kan verka som evigheter sen. Jag tycker det känns som om det var några timmar sen. Tycker innerst inne inte att det gör nått. Just nu har jag inget bättre för mig. Och det är inge vidare att komma hem till den tomma lägenheten och vara själv med mina tankar och funderingar. Ibland är det bättre att lösa en konflikt på en gång, eller prata ut om nått som gnager en. Att få säga vissa tankar högt utan att värderas, utan bara få uttrycka mig vore guld värt. Fått veta att jag får förlängt till sommaren, och det känns bra att få lite erfarenhet under fötterna. Trivs så himla bra på kirurgen. Är nog innerst inne lite rädd för dagen jag ska utsättas för nya prövningar. Vet inte om jag är redo att utmanas. Just nu strävar jag bara efter att mina arbetskamrater ska trivas med mig likväll som jag trivs med dem. Vissa är det lättare att prata och umgås med än andra. Och alla har ju sina bra och dåliga dagar. Men vissa är det ju löjligt, hur mycket dåliga dagar kan en människa ha? Snarare dåligt decenium om du frågar mig. Vissa borde få sig ett skott i råttan!

Hände en olustig grej på väg till fotbollen i måndags. Först fick jag magknip och oroskänsla i magen. För att citera Barmer " Vid 19-tiden var det något i magen som inte var som det brukar!". Kände för att spy på dammen i illa valda kläder framför mig. Och då hände det, inte spyan, mina händer började att klia frenetiskt. Och vad gör jag när nått kliat, jag kliar så klart på det. Till slut var händera svullna och röda. Plötsligt sticker det till i överläppen och den börjar även den att svullna och stickas i. Ögon började att irritera och underlocken svullnade lätt, såg aningen ödematös ut kan jag tänka mig. När det sedan började sticka i halsen var det roliga slut. Började tänka på vad som komma skulle. Flackade med blicken stressat omkring mig och fann tillslut en grupp i varsel kläder. Kubbade fram till dessa och tiggde till mig lite prima kortison. Det gjorde susen. Blev en helt ny människa. Pga den lilla tavegylen som jag även fick blev jag snabbt dåsig. Och kyla och dåsighet är ingen bra kombination. Hem bar det med en hyrfilm i högsta hugget. Jag tycker om film, sen finns det ju bra och dåliga filmer..

Imorgon ska jag vara ledig. Vet inte riktigt vad jag ska ägna min dag åt. Det finns ju så mycket att göra. Skulle behöva köpa mig en skrubb och bli av med alla flagorna efter solningen. Inte så sexigt med flagande naken hud. Vet inte om påklädd flagande hud är särslillt upphettsande heller, men den är ialla fall under cover.

Dröm sött!

You make me wanna shout!

Hade mig en näradöden upplevelse när jag cyklade hem ifrån mor och far härom kvällen. Mörkt som ett sotararsel var det, och upp på vägen vem tror ni kommer då om inte herr Grävling. Alltid intressant med vilda djur på nära håll. Men jag vet inte om jag vill ha dem i ekrarna på cykeln? Speciellt inte med mig på den. Så vad tror ni att jag gör? Jo jag börjar vissla på den, som om det vore en katt. Om inte en kattusling lyssnar när jag kallar på den är det ju högst tveksamt att en grävling gört. Men hur som haver fortsatte han löpa över vägen och in i Venaskogen. Lite fränt var det ändå, att se en som rörde sig och inte som hade chekat in en trappa upp med benen i vädret och stel som en pinne.

Apropå det där med grävlingar så kom jag och tänka på det där med invandring igår. Det var väll det att jag och mamma gled in på ämnet. För oss är ju invandrare någon som kommer till Sverige och bosätter sig här utan att vara här ifrån så att säga. Precis som det skulle vara om jag eller hon flyttade till vilket annat land som helst. Det lustiga är att både hon och jag har stött på norrmän, bosatta i Sverige men inte från Sverige, som har svårt för "alla dessa invandrare!". Men om hela vitsen med invandring är att du flyttar på från ett land (utvandring) till ett annat (invandring) borde ju norrmänen räknas som invandrare i Sverige då med... Varför kan vi inte vara tydliga med vad det är vi menar egentligen. Om man nu inte förstår det somaliska kulturen, eller den afganska eller den bosniska. Varför kan man inte vara tydligen med det? Eller är det så att man inte förstår någon annan än en själv? Men hur går det då med att försöka uppmåna jämdställdhet? Ska alla rätta sig efter mig då, eftersom jag är den som har mest rätt..?! Mycket handlar om värderingar och om förutfattade meningar. Jag är för jämställdhet, men jämställdhet och att underlätta är två skilda saker. Och jag är en annan person än tex min granne, oavsett etnicitet. Så är det och kommer förbli, det kan vi inte ändra på oavsett om vi "gillar olika". För det är också någt vi tänkte på igår, jag och min mamma.. Jag och hon gillar inte alla. Men det har inget med etnicitet att göra. Om det inte är så att pedofiler, våldtäcksmän, bimbos och Charlotte Perelli/Hanna Hedlund-Stenmarck räknas som etniciteter. Så vi kom iaf fram till att vi inte kan ställa oss bakom "gilla olika" just för att vi inte gillar alla. Då faller ju hela grejjen med det. Jag kan inte förstå vissa afrikanska traditioner som könsstympning, men å andra sidan tvivlar jag inte på att de inte kan förstå traditionen julbord i en månad innan julafton (som vi har i Sverige). Så det jämnar ut sig. Och det handlar ju i slutändan inte om att göra alla lika utan att acceptera varandra. Och där tror jag att alla politiska partier har misslyckats!

Det blev en väldigt lång monolog, ska dra och träna nu. Se om jag kommer på nått mer eller utvecklar den.

Amen

Dagens låt Shout - The Kingsmen

Lie

Det vore lögn att säga att jag mår bra
Det vore lögn att säga att jag har gått vidare
Det vore lögn att säga att allt kommer lösa sig
Det vore lögn att säga att jag inte gråter
Det vore lögn att säga att du var värd det

Nej gick inte och dog

Statusuppdatering:
Snorig, vaknade och kunde knappt anadas i natt
Hostar, vilket har accelererat under dagen med slembildning
Har jobbat dygn och fått sova (förutom snoret) hela natten


Aktivitet:
Gjort Stockholm osäkert med tre babes
Höjt medelåldern på Frimis i fredags
Svettas bort 2 kilo på Strömpis
Haft ljudet i kyrkan
Besökt släkten
Mysigt med filmtittning <3


Ekonomi:
Gick en del på shoping i Stokholm
Hittade dock två fabulousa skjortor och ett raffsigt underklädesset
Så jag är nöjd. Ser det som en investering

Alkohol:
Några droppar mer än nödvändigt. Men va trevligt vi hade.

Föda:
Kan liknas vid rekomenderat dagligt intag

Låt of the Day
Natteravn - Rasmus Seebach



Changes

Mitt liv vänds upp och ner.
Och det som spelas i högtalarna är Ozzy.
Changes för hela slanten.

http://open.spotify.com/track/6HFhMmlo4K5o2DMnbX72eO

Mig inte klara av det.
Storböl och krokodiltårar.
Det är officiellt. Jag och Markus is no longer ihop.

Kan någon visa vägen till ångraknappen?
Det var nog inte riktigt så här jag hade tänkt mig mitt liv.
Dock är det inte i mina händer.
Livet pågår, men vill jag vara en del av det?

Tänkte på en sak

Hörde när jag satt i bilen.. Att Sibylla promota sitt kids meal.
Och om föräldrarna mot förmodan skulle handla mat till sina barn på Sibylla fick barnen en pigelin
Men hur tänkte dem då?
Ska barnet äta glassen innan maten?

Sommar











A
N
D
R
É
A


Vilse i pannkakan

Har hunnit vara nere i södra landsdelarna och härjat. Besökte Borås och allt vad det innebar. Tur att L bor i Borås sen några veckor tillbaka så vi fick bo hos honom. Och med vi menar jag så klart min vapendragare i allt, mannen. Sent om sänder kom vi fram i onsdags, försökte hitta någonstans att äta kl 22 på kvällen. Det gick mer än bra. Hittade en krog som hade öppet, serverade plankstek till kanonpris och hade LCD skärmar vart man än vände huvudet. Perfekt.
Ett heldagsbesök, i närmaste mån, blev det på Borås djurpark. Ett häng som jag starkt kan rekommendera till er. Det var mysigt. Visserligen tror jag inte att det går att ha så tur med vädret som vi hade. Det var strålande sol med några lätta vindpustar imellanåt. Roligast för dagen, förutom elefantmamman som tiggde gräs, var familjen som lyckades kollidera med elstängslet två ggr. Tihi.
Efter en het dag på savannen kylde vi ner oss i någon närbelaggd sjö. Och kallt var just ordet för det. Mina ben domnade, men i skulle jag. Skönast var nog att få ligga på filten och värma upp sitt skära skinn igen.
Ett halvhjärtat försök att ta sig till Ullared ledde till att vi hamnade mitt ute i skogen, med bensinlampan lysandes, lågt batteri på GPSen samt ingen aning om vart vi var. Det var nervkittlande minst sagt.
Borta bra men hemma bäst. Resan hem var ett kapitel för sig. Missade svänga av vägen så det blev vilse i pannkakan ggr 2. Ingen aning om var jag och Markus befann oss, typ. Hittade som tur var ut ur Sveriges myller av landsvägar. Kan säga att hjärtat slog ett dubbelslag när vi skymtade Marieberg Gallerian.
Har spenderat kvällen med god mat, finsk bastu, trevligt sällskap och rolig film. Det var perfekt, med eller utan huvudvärken ;) Det komer fler chanser att göra SATIN osäkert.

If not in this life, then never


Film

Denna vecka har bestått av mycket film

Biobesök
Youth in revolt med C
En haha-film. Drömmen om att en kille skulle gå så lång för en annan finns inte på kartan.
Intressant dialog. Bra skådespelare med bra skådespeleri

Sex and the city 2 med Janet
I love SATC. Ettan var bra och tvåan var också bra.
Kan hålla med kritikerna om att det är glammigt.
Men det ska vara glamour, hello ?!?!
Inte så mycket city utan mycket Abu Dabi
Inte så mycket sex men det är ju inget vi inte sett förut

Hyrda filmer
Trainspoting med MK
Jag har missat århundradets pundarrulle med Ewan McGregor
Det var på tiden att jag såg den. Och vilken film det var.
Såg om den 2 gånger. I love it.
Svängarna, scenerna. Inlevelsen. Trovärdigheten.

Adam med MK
Djup film och en kille med Asperg som finner the girl next door.
Typ helt emotionellt rörd av den. Grin film.
Gripande och söt.

Sherlock Holmes med MK
Detta är en film i min smak.
Behövs ingen vidare introduktion.
Holmes som vi aldrig sett honom förut.
Robert Downet jr är nykter en stund, tror jag.
Vill att tvåan kommer

Daybreakers med MK
Vamps. Do i need too say any more?

Lies and Illusions med MK
Bara konstig. Se den inte, hyr den inte.

The med who stare at Goats med MK
Haha. Nått gulligt hippiebudskap
USA ska alltid vara värstanda.

Bättre sent än aldrig

Det var en gång två flickor, eller ja vi kan väll kosta på oss att kalla dem kvinnor, som pratade ihop sig om att det är trevligt när männen är spontana och överraskar dem. Efter mycket samtalande kom de fram till att någon surpirce inte inträffar än om de skapar den själva. Och så var det med det. Senare samma månad drog kvinnorna till Stockholm. Det var en lång bussresa sent på kvällen som ledde fram till centralstationen. På vägen mot Lidingö passerade de Hemköp för inköp av proviant. Efter tuben och ett byte till Lidingöbanan var de framme på boendet, och de helt underbara lakana som var too die for!

Dag 1 i kungliga huvudstaden visade på vind och åter vind. Det blåste åtvilket håll man än vände sig. Håret flög, kanske för det mesta in i munnen. Sökte skydd i form av Gallerian, och sånt kan bli dyrt. Dock blev det endast en prisnedsatt top samt ett paket rabbaterade strumpor. Bara bra att ha plagg, alltså inget impuls. Trodde ni mig? Nej det ante mig, klart det blev ett impulsköp. Dock ett som jag är mycket nöjd med och som jag har kikat på en längre tid, så då är det ok. Ett stycke sjal ifrån MQ (har jag för mig, blev lite hög på shopping) , it is so nice. It's my preciuss...

Kvällen bjöd på Opera. Kvinnorna tänkte att någon gång i livet ska man väll uppleva detta kulturevent. Fett nice och aningen annorlunda. Inte varje dag man ser Figaros bröllop ( dåtidens dokusåpa ) på italienska med svensk subtitle. Mycket fängslande och i mellan åt väldigt underhållande. Det som var aningen mindre underhållande var underteckands höjdskräck, som fick sig en brutal prövning. Att hänga och dingla ifrån 3:e övre raden samt ha möjlighet att åka en hiss som sattes in samtidigt som elektriciteten upptäcktes. Det var svettigt minst sagt. Känns som om det togs ett steg tillbaka i terapin.

Hur som haver var kvinnorna skitsnygga, dock aningen sjuka. Därför blev det till att trösta sig själva på kvällen med 500 ml Ben & Jerry. Ja vi har kommit så långt i vår relation att vi använder oss av förnamn vid tilltal. Kändes nästans om att ha en affär med två män, på samma gång. Hade tankar på att gifta in sig i familjen, så att säga... Dock blir det mer om dessa underbara män i ett eget inlägg.

Well, var ett uttryck som förekom mycket under resan. Därför känns det dumt att bryta en inbiten ritual.

WELL

Trip down mobiltelefonen

Hittade lite kuliga bilder när jag tömde mobilen


Var och lämnade ett litet enkelt blodprov.
Fick en överaskning när jag tog bort plåstret.
Enl iten gaffel, som sedan växte och lämnade ett groteskt heamtom.


Detta är Plupp och Mattis.
Puss puss puss!


Var en hel del bilder på S som sover.
Konstigt va?!


Detta var en rolig kväll
Vi drack så vi höll på att missa spelningen som var hela grejen men utgången.
Mycket roligt så här i efterhand.
Och wats up med killen som såg ut som George Costanza i Seinfeld?


Kollektivet hade köpt med sig Baconnaise.
Det är bearnaise med bacon smak. Intressant tänker ni.
Intressant var texten på burken, det stod att det inte är inte några konstgjorda ämnen i det
och vände man på burken stod det att det var säkert för vegetarianer..
Hur tänkte USA nu. Det är inte konstgjort, smakar bacon och är säkert för vegetarianer?!
Den andra bilden är när jag vågar mig på att smaka på det.
Är efter några glas vin.


Ett av mannens mästervärk.


Det blev påsk. A fyllde 40.
Så vi kidnappade henne och drog till Relaxen i denna utstyrsel!

'
Påskprommenad. På nått vis måste vi bli av med nyvunna kilon.



Finns det något sötare än S i jordgubbsmössa?
Nej skulle inte tro det..


Det var allt ifrån oss
GLAD PÅSK


Kibox

Ni läste rätt. Kibox på en lördag och inte nog med det i två timmar har vi matat slag och sparkar mot varandra. För er som funderar på parterapi rekommenderar jag starkt detta! Alla aggretioner och dämpade frustrationer bubblar upp och ut... Min kropp är på högvarv. Ska äta och återkommer later..

Here we go aigan

Markus leverera en kul grej idag...
Som ett mindre bra lag måste man gå in med inställningen att man ska göra sitt bästa och faktiskt försöka krossa ett bättre lag.
Tyckte det var djupsinnat av honom att komma med så fina ord. Sen insåg jag ju att detta inte är något främmande i hans värld då han hejjar på AIK. Bönder!


Vissa dagar

Ibland kan jag bara känna att jag vill låsa in mig bakom ytterdörren, krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Sedan därifrån planera min dag. Och göra saker som jag VILL göra. Njuta av att ha kontroll. Kanske baka en liten kaka av något slag? Det är min terapi det.

En dag som idag är fantastik. Det är en underbart snölandskap jag blickar ut över. Och en klarblå himmel som solen lyser gassande varm ifrån. Det verkligen värmer i själen och endorfinlagret fylls på. Det är underbart rent ut sagt. Få sitta och ladda upp de urtömda vinterbatteriena. Jag behöver nog lite vår ändå. Känns som om jag inte orkar mycket nu för tiden. Enbart sitter och gäspar och letar efter föremål att fokusera blicken på.

Nu på senaste tiden har jag börjat längta så efter att få börja jobba. Dels att få ta ansvar och hjälpa patienterna. Men också att få vara en individ i en arbetsgrupp. Vill inget hellre än jobba just nu. Som tur är får jag trösta mig med enstaka pass på ambulansen. Alltid något att göra. Dock är det ju ingen permantent lösning, vissa dagar känner man sig inte heller helt prioriterad där. Blir så trött på att aldrig få pass, när jag vet att det finns en massa pass..

Det händer att jag blir trött på mig själv. Att jag svänger i humöret och intresset. Det värsta är när jag tvärvänder i humöret när jag pratar med dig. Du vet att jag inte menar nått med det och att du låter mig hållas, men det känns ändå som att jag inte förtjänar dig. Vill samtidigt inte sitta där en dag och inte få vara med dig. Tanken på att inte få vakna brevid dig på lördagsmorgonen känns obeskrivligt smärtsam. Värker i hela bröstet då!

Amen

V 2

Då var andra veckan på praktiken igång.
Ny tag Nya dar.
Min mage kurrar
Jag är sååååå hungrig. På riktigt alltså (som Oliver sa)

Applåd


♥ Dagen

En okomplicerad och betydelselös (i andras ögon) middag senare...

Drink
1 del Päronvodka
3 delar Baja Päron
350 ml mjölk

Skakad, serverad!

Förrätt
Toast
Vitlöksbröd
Skagenröra gjord på kräftstjärtar och rom
Ett knippe dill
En citronskiva

Insert drink here!

Varmrätt
Fläskfilé
Klyftpotatis
brocolli+rödlök+fetaost sallad
Paprik och chili sås (kall)

Insert drink here!

Dessert
Gino dvs ananas, jordgubbar, kiwi och vit choklad
Vaniljvisp

Mumma!

= Mätt och belåten Dea och MK

Applåd


För att citera min syster. Kan det aldrig få vara bra?

Förra veckan var bland de mest psykiskt tunga veckorna i mitt liv hitintills. Kändes som om allt hände på en och samma gång då. Många runt omkring mig som jag kände behövde mitt stöd. Och mitt i allt står jag och faller med det. Jag är inte tillräckligt stark för att rädda alla, det lärde jag mig förra veckan. Samt att det alltid finns någon som har det värre. Haitit kommer inom den närmsta framtiden ha det värst av alla. Punkt.

Nu i dagarna har jag försökt läsa om gamla sjukdomar eller om sjukdomar för gamla. Det var nått sånt iaf. Intressant, fick dock lite panik med tanken på att jag en dag kommer vara gammal. Och i många av styckena var 25 års ålder någon slags slutstation för ungdom och livet och början på utförsbacken. Deprimerande.

Gjorde ett lyft idag. Unnade mig något. Det var fantastiskt. Gick iväg och klippte mig hos en frisör. Det var bland det skönaste. Se det slitna falla till marken. Underbart!


Före                  Efter

Såja, fyra matlådor lagade. Lax-Räk-Chili röra med Ris. I feel nöjd.
Dags att krypa ner i sängen och värma upp mellan lakarna innan mannen kommer hem.

Vi syns i marshallens skugga!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0